- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
598

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

officer. Han störtar fram, griper honom i håret och söker
vrida värjan ur hans hand.

— Sire! Gif er till fånga, eljest är ni dödens man!
ropar han.

Men kung Karl drar hastigt upp sin pistol och skjuter
den danske officeren genom lifvet, så att han tumlar från
hästen.

Andra danskar komma framstörtande för att tillfångataga
kungen. Men lyckligtvis märker Poniatowski hans fara,
skyndar med några knektar dit och räddar honom.

Åter kastar han sig midt i stridsvimlet för att
uppmuntra sina vikande soldater. I ifvern och mörkret rider
han mot en pallisad. Hästen fastnar. I detsamma kommer
en styckekula, krossar den och kastar den öfverända. Hästen
faller och kungen kommer under honom. Han gör de
våldsammaste ansträngningar för att befria sig ur sitt pinsamma
läge. Som en klippa ligger hästen på hans ben, och han
kan icke röra sig. Under hans arbete för att komma loss,
träffas han i bröstet af en förlupen muskötkula. Visserligen
har den förlorat något af sin kraft, men stöten är likväl så
stark, att kungen nästan förlorar sansen. Fienden förnyar
sina angrepp. Rundt omkring honom slåss man. Ryttarne
ila fram och tillbaka. I hvarje ögonblick är han i det
rådande mörkret och vimlet nära att blifva nedtrampad och
dödad. Redan tror han sig öfvergifven af sina vikande
knektar och ser ingen möjlighet att undgå att falla i fiendens
händer. Då rider en korpral vid drabanterna förbi. Vid
blixtarne från kanonerna igenkänner han den på marken
liggande kungen. Hastigt drar han fram honom och hjälper
honom upp på sin egen häst.

Slaget var förloradt. Steg för steg drefvos svenskarne
från Rügen. Nästan sanslös i följd af muskötkulan och
den svåra tryckningen af den skjutna hästen red Karl den
tolfte in genom Stralsunds sönderskjutna murar och
rykande hus.

— Hvar är Grothusen? frågade han och såg sig
omkring ett ögonblick då plågorna veko.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free