- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
624

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Kan du skjuta och fäkta? frågade kungen.

Pontus, som hvarken ville eller vågade ljuga inför sin
konung, svarade: Ja.

— Godt. Du är visserligen något kort till växten, men
kan måhända ändock bli en braf soldat, yttrade kungen
och red vidare.

En bedröflig missräkning målade sig i Pontus feta
drag. Jaså. Han skulle likväl gå med. Fastän han var
så liten och tjock och icke liknade en soldat mer än en
gödd gris. Fördömdt! Och så till på köpet att begynna
sitt första fälttåg i en sådan rasande kall vinter!

Pontus mumlade några fula ord, men hejdade sig, då
han såg Fritz’ leende blick hvila på sig. Han skämdes.

— Intet missmod, vän. Nu ska vi ut och slåss för
kung och land och därmed basta, yttrade Fritz till honom.

Och Pontus bet ihop tänderna och sträckte på sig. —

Så fort mönstringen var öfver, red kungen åtföljd af
sina generaler och andra officerare i snöstormen direkt till
kyrkan, där gudstjänst skulle hållas.

Det lilla templet var fullt af människor. De visste, att
kungen skulle komma dit och de ville på nära håll se den
ryktbare krigaren. Kungen gick med hastiga steg fram till
första bänken, där han blef stående, rak och spänstig. Så
fort han visat sig, reste sig hela menigheten, och ingen
vågade sedan sätta sig, så länge han stod.

Gudstjänsten begynte. Från sträfva mansröster,
blandade med kvinnfolkets gnällande stämmor, ljöd psalmen
genom kyrkans hvalf. Predikoämnet hade han själf valt
ur några af psaltarens verser. Och med högan röst talade
prästen öfver följande ord:

»Jag vill jaga efter mina fiender och gripa dem; och
intet omvända, till dess jag hafver nederlagt dem.

Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig motstå;
de måste falla under mina fötter....

Och jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret;
jag skall bortkasta dem som träck på gatorna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free