Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men långt hinna de ej, förrän de på en kulle bli varse
en ny post. Nu kunna de ej längre misstaga sig. Det är
verkligen en soldat. Det gäller att kunna tillfångataga eller
döda honom, innan han hunnit aflossa ett skott eller ge ett
ljud ifrån sig.
Mellan vakten och svenskarna befinna sig några låga
buskar. Som råttor krypa de närmare, uppmärksamt
iakttagande den ensamme soldaten för att vid minsta rörelse,
som denne gör, lägga sig flattryckta ned på marken. Ännu
har han ingenting märkt. Men nu våga svenskarne icke
närma sig mera. Fritz, som är anförare för troppen,
tillsäger dem att ligga kvar, medan han kryper vidare. Han
ger dem order att hålla gevären riktade mot vakten, för att
i händelse denna upptäcker honom, och visar min af att
skjuta, genast nedskjuta honom. Geväret lämnar han kvar
för att icke hindras af detsamma och medtar endast sin
slidknif.
Fritz känner sig som en stråtröfvare, där han i skydd
af mörker och buskar kryper fram på alla fyra. För att
icke soldaten skall upptäcka honom tar han en omväg, så
att han närmar sig honom från sidan.
Orörlig står denne och stirrar mot norr, hvarifrån han
vet att den svenska hären nalkas. Fritz kryper allt
närmare och närmare. Slutligen är han endast på få stegs
afstånd från mannen. En knarrande gren väcker vaktens
uppmärksamhet, så att han vänder sig om, men så snart Fritz
märker hans rörelse, lägger han sig tyst som en mus ned
på marken.
Några ögonblick står vakten och ser mot den punkt,
där Fritz befinner sig. Denne känner kalla kårar gå öfver
ryggen. Slutligen vänder sig posten åter mot norr.
— Det är väl endast en räf eller hare, tänker han och
sätter ned geväret, som han lyftat.
Nu är ögonblicket inne. Som en katt på språng rusar
Fritz upp och störtar fram mot norrmannen. Innan denne
hunnit fatta situationen, har Fritz stuckit knifven i hans
bröst, och utan ett rop sjunker vakten ned till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
