Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Ryssen kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grymt leende, och hans små brunsvarta ögon plirade lika
lystet och hårdt som någonsin den värste schackerjudes.
Men i dag var det icke fråga om något knussel. I
dag höll han bröllop med öns vackraste hicka, sedan han
för några år sedan pinat ihjäl sin käring, och i dag ville
han riktigt slå på stort för att förarga och förvåna alla
skeppare och fiskare och bönder.
Bänkade kring bordet sutto gamla fiskargubbar hvilka
väder, vind och gikt gjort krokiga som martallarne i yttersta
skären bredvid unga sjömanspojkar med käck hållning och
valkiga näfvar, blåögda, ljushåriga fiskarjäntor, tandlösa
käringar och snoriga barnungar. Där fanns dryge Holm på
Blidö gård, Jan i Gräskö, Lasse i Söderöra, gossarne i
Svartlöga, Rölöga och andra angränsande öar. Alla utom en, en ung
fiskare, Åke, med den smärtaste gestalten och det krusigaste
blonda skägget togo väl för sig af den myckna goda maten
och åto, som om det gällt att äta i kapp. Där fanns flundra,
torsk och gädda, oxstek och fårstek, köttbullar, fläsk,
pannkakor och filmjölk, som om det icke funnits någon
hungersnöd i landet på många år.
Och till denna bastanta mat flödade svagdricka och
brännvin, så att de fattiga fiskarne och bönderna för en
gång skull kunde få sitt lystmäte.
Bland de mer eller mindre linhåriga och rödkindade
fiskarjäntorna lyste skön Malin som en fin ranunkel bland
idel klumpiga bullerblomster. Den unge fiskaren Åke kunde
icke taga sina ögon från hennes ansikte, som hade mera
finbildade drag än man var van att se hos
skärgårdsflickorna. Och ju mer han såg på henne, dess mörkare
blef han till sinnes, och i stället för att hugga in på
köttbullarna, flundrorna och pannkakorna anlitade han
brännvinsflaskan och svagdrickskruset desto oftare.
Ju längre måltiden led, dess mera bullrande blef
glädjen. Ruset steg och de gamla fiskargubbarne började
berätta den ena historien vidunderligare än den andra, om
märkvärdiga äfventyr, om hafstroll och spöken och allt
sattyg, som man kunde råka ut för på sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
