Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Ryssen kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och jag har ju ingenting heller, fortsatte Malin.
— Nej, det är just olyckan det, att vi båda äro så
förtvifladt fattiga.
— Och om jag skulle ha väntat på dig, hade jag måst
vänta tills jag blifvit gammal, och vi kunde kanske ändå
aldrig ha byggt bo tillsammans. Se så, Åke, var nu icke
längre ond på mig utan kom och dansa ett tag, yttrade
Malin vekt och räckte honom handen.
Men Åke stötte bort henne.
— Jag vånne, jag aldrig hade sett dig. Sanna mina
ord. Hvarken du eller jag får en lycklig stund i lifvet.
Vi kunde lika gärna ligga drunknade på sjöbotten.
— Var nu icke så dyster, Åke, utan låt oss dansa ett
tag med hvarandra. Hvad som är skedt kan ju i alla fall
icke mera ändras.
— Nej, det är just olyckan, det. Och därför tänker
jag också i morgon dag lämna trakten och gå i krigstjänst.
Förresten är det mig en plåga, att tala med dig. Jag vämjes
vid denna skamliga fest. Jag har icke ro eller tålamod, att
stanna här längre, utan far härifrån. Farväl, yttrade Åke
buttert, vände henne ryggen och gick ned mot stranden,
där båten, som han lånat, låg.
Malin hade bleknat och stod tyst och såg efter honom.
Så begaf hon sig långsamt tillbaka till de andra gästerna.
Här hade glädjen stigit. Ju mera solen sjönk på
himmelen, dess lifligare gick dansen, dess större blef ruset.
Gubbarne, redan förut talträngda och skrytsamma, skränade
nu af hjärtans lust. Vikingablodet började sjuda i deras
ådror. De blefvo plötsligt vildt modiga. Gamla fiskare,
som i hvardagslag hyste den största ängslan för att ryssen
skulle göra strandhugg på deras öar, hade nu morskat upp
sig, menade nu att han gärna månde komma, stryk skulle
han få, med blodiga pannor skulle han kastas tillbaka i
hafvet, och ingen enda af skurkarne skulle undkomma med
lifvet. De kunde icke begripa, hur kungen och svenskarne
kunnat blifva besegrade vid Pultava och största delen af
hären tillfångatagen. Det måste ha varit förräderi med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
