Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja se, hur mycket då funnes kvar af dem. Icke så
mycket som en trasa, en kota, en bloddroppe. Nej, det
hade nog varit slut med dem för länge sedan. Sådana där
spetsprydda, tillgjorda piltmamseller duga till intet.
Hvarför skall sådant folk lefva. Nej, dö skola de. Vid
Belsebub, de skola dö.
Buss tog sig en djup klunk ur ölmuggen och satte
den med en skräll i bordet. Hård vände på hufvudet.
— Hvad muttrar du om?
— Ingenting. Jag är bara ursinnig.
— Du är kär nu igen förstås.
Buss svarade ej utan stirrade framför sig.
— Visst är du kär. Aldrig var det annat. Har du
redan belt och hållet glömt lilla Mitja?
Buss lyfte på hufvudet.
— Mitja?... Hvem var det?
Hård betraktade honom häpen. Så brast han ut
i skratt.
— Nej, håll i mej. Har du verkligen glömt Mitja,
den lilla tscherkessflickan, som kom flyende till oss, då vi
lågo utanför Poltava?
Ett leende flög öfver Buss drag.
— Jaså hon. Jo, nu minns jag henne. Ja, hon var
verkligen mycket söt... riktigt söt, yttrade han med ett
drömmande uttryck i sitt magra ansikte.
— Ja, du tyckte visst det.
— Hör du, hvad blef det af henne?
— Vet du icke det? Hon blef ju bortröfvad af
turkarne.
— Ja visst. Hm! Gratulerar turken.
Buss tystnade och såg efter Lisa. Men hon hade
redan försvunnit, och sedan nu solen gått ned, aflägsnade sig
äfven de unga snobbarne.
Buss sände dem en mörk blick.
— Få se, om icke en af er en vacker dag ligger däri
sitt blod, mumlade han mellan tänderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
