Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå-å! frågade hon.
— Ingenting. Jag ville blott ha dig i min närhet,
yttrade Buss kärft.
Ju buttrare han visade sig, dess mera leende glad blef
Lisa. Hon visste att han tyckte om henne. Det smickrade
henne, men på samma gång kände hon ett begär att retas
med honom. Det var så roligt att se honom riktigt ond, på
samma gång hon såg längtan lysa i hans ögon. Hon tog
på sig sin mest impertinenta min och betraktade honom
illmarigt.
— Nå-å, herr löjtnant?
— Kalla mig icke löjtnant. Kalla mig hvad jag heter.
— Nå-å, herr Buss?
— Du är en slamsa, fick Buss ur sig.
Lisa log sitt gladaste leende.
— Huru? En slamsa. Hvad är det ni säger, herr Buss.
Den unge löjtnantens min blef allt ondare.
— Ja, just en slamsa. Hur kunde du annars sitta och
nojsas med dessa idioter till adelssnobbar, som nyss voro
här, yttrade Buss häftigt.
— De äro visst icke några idioter, som herr löjtnanten
behagar uttrycka sig. De äro tvärt om mycket stiliga och
väluppfostrade unge män, tycker jag, svarade Lisa med en
kokett knyck på nacken.
Nu blef Buss ursinnig.
— De stiliga, de väluppfostrade, de där parfymerade,
friserade, pomaderade, spetskråsbehängda snobbarne. Nej,
då vet du icke hur en stilig karl skall se ut. Det är just
en sådan som — jag, höll Buss på att säga, men hejdade
sig i sista ögonblicket och ändrade det till: kungen.
Lisa slog till ett klingande skratt.
— Kungen! Skall det vara en stilig karl. Ja kanske.
Jag har dock aldrig sett honom och vet knappast hur han
ser ut. Men förfärligt tapper måste han vara, efter hvad
de säga. Och det är ju en stilig sak. Men det är icke
allt... icke allt...
— Och hvad behöfs det mer, frågade Buss nyfiket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
