Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rodnaden steg på Buss’ panna. Han gick några steg
närmare den uilga trion. Förgäfves sökte Lisa resa sig och
gå från de två adel’SSnobbarne. De kvarhöllo henne trots
hennes ansträngningar att komma loss.
Då Buss märkte det, var det alldeles slut med det lilla
tålamod, som han ännu hade kvar.
— Släpp flickan! röt han med en röst, livars hårda
klang förvånade honom själf.
De två adelssnobbarne ryckte till, men grepo ännu
fastare om Lisas handleder.
Då blef Buss vild. Han drog värjan och slog den i
källardisken, så det sjöng i salen.
— Släpp flickan, annars... ! skrek han ännu en gång
med vredesgnistrande ögon.
Så fort de två adelsmännen fingo se den blanka klingan,
störtade de upp och gåfvo Lisa fri. Denna sökte skydd
bakom disken, där hon ställde sig, alldeles blek af
förskräckelse, och bönfallande knäppte ihop händerna mot Buss.
Men han låtsades icke se henne utan gick mot
adelsmännen. Men trots att dessa voro två och båda buro värjor
vid sidan, vågade de ej stanna och mottaga utmaningen.
Den unge löjtnanten såg allt för fruktansvärd ut. Med en
ansträngdt bibehållen värdighet ryckte de på axlarne och
skyndade på dörren.
— Karlen är galen. Karlen är komplett galen, skreko
de och sände Lisa ett beklagande ögonkast.
— Fega patrask! Adieu med er och stick icke näsan
hit mera, det råder jag er till! ropade Buss efter dem.
Men bakom källardisken stod skön Lisa, darrande som
en skrämd fågelunge.
— Men herr löjtnant! Men herr Buss! upprepade hon
gång på gång.
Buss svarade ej utan stack värjan tillbaka i skidan
och begynte med stora steg gå fram och tillbaka på golfvet.
Hans panna var rynkad, ögonen lyste bistert, och läpparne
voro hårdt hopknipna. Han såg just inte ut som en ung
man, hvilken tänker tjusa till en flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
