- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
715

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åke sökte så godt han kunde skildra Adolphs utseende.
Buss anade att det var han och hjälpte honom med sina
frågor. Till slut fick han full visshet om, att det icke kunde
vara någon annan än denne.

— Nå, hvad sade han mera till dig?

— Han befallde mig att vänta nere vid hamnen
klockan half tio...

— En half timma tidigare än mötet med Lisa. Det
var alltså Adolph och icke hon, som skrifvit brefvet,
tänkte Buss.

...och därpå skulle han föra mig till en gränd vid
Prästgatan, hvilken mannen skulle passera vid tiotiden.
Buss kastade en blick på huset, utanför hvilket de
befunno sig. Mycket riktigt. Det var numro 11.

— Intet tvifvel mer. Det är den skurken Adolph, som
är författare till brefvet. Och jag, dåre, som trodde att
det kom från Lisa, tänkte Buss.

— Här skulle jag vänta till dess förrädaren kom, då
adelsmannen skulle visa mig på honom.

— Och sedan var det du, som skulle smyga dig fram
och sticka ned honom.

— Ja, stammade Åke.

— Snygg historia. Och allt det där gick som det var
planerädt?

— Ja, precis.

— Men hvart tog adelsmannen vägen?

— Så fort han visat mig på er, sprang lian sin väg.

— Den fege skurken!... Insåg du icke, när du märkte
detta, att det var något galet med historien, som han
berättade dig?

— Jo, då tänkte jag verkligen, att det kanske icke
kunde vara fullt sant hvad han hade sagt. Och det var
orsaken till, att jag noggrannare, än jag annars kanske
skulle gjort, iakttog den persons utseende, som han visade
mig på. Och då jag såg, att det var ni, herr löjtnant,
tvekade jag icke längre. Genast slog mig den tanken, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free