Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ändå trängdes de och hindrade hvarandras rörelser,
något som gaf honom en god fördel. Han koncentrerade
sin uppmärksamhet på om någon af motståndarne skulle
begå ett fel och om någon af dem tillfälligtvis genom
trängseln ett ögonblick skulle blotta sig.
— Se där den förste! ropade Buss, i det han stack
värjan rakt i bröstet på den lille yngste adelssnobben, han
som först kommit fram med förslaget att lega en man för
att mörda.
I samma ögonblick som Buss drog ut värjan ur den
mjuka kroppen, sprutade blodet i en mörkröd stråle på
väggen och öfver hans kläder. Lisa skrek till af fasa, och
de kringstående gåfvo till utrop af öfverraskning.
Endast Albert stod tyst och såg på med en min, som
han sökte göra så likgiltig som möjligt. Men ögonen brunno,
och då och då gick det en nervös ryckning öfver hans
ansikte, då några mer än vanligt snabba utfall och parader
växlades.
— Så där ja! Det var den förste. Den andre
kommer nog icke långt efter. Få se, om han icke gör slut på
dem allesamman. Men det ha de förresten förtjänt. Håll
till godo mina herrar lönmördare och intrigmakare,
mumlade han, medan han uppmärksamt iakttog stridens gång.
Men Buss hade icke tid att fästa sig hvarken vid
blodet, som sprutade öfver honom och stänkte upp i hans
ansikte, vid Lisas skrik eller de andras utrop. Han hade
fullt upp med att fria sig från de fyra återståendes
angrepp. Ögonblickligen sedan han stuckit ned den yngste,
hade han värjan klar för att parera de andras häftiga
stötar. Asynen af deras dödade kamrat gjorde dessa vilda.
De tänkte nu mindre på att rädda sitt eget skinn än på
att hämnas genom att sticka ned löjtnanten, som icke blott
var fräck nog att utmana dem alla fem samtidigt, utan
äfven redan hade dödat en af dem.
Värjorna rasslade och blänkte. Ofta riktades de alla
fyra på en gång mot Buss bröst och det såg ut som om
han omöjligt skulle kunna undgå en säker död, men genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
