Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vände blicken åt söder och iakttog de snurrande
väderkvarnarna på bergens höjder. Massor af får betade
där. En och annan gård syntes. Det hela såg så landtligt
ut, att Åke kände ett stygn i hjärtat. Just på en sådan
där gård vid en vacker strand skulle han vilja bo med Malin.
Och så kom han att tänka på sin kanske förlorade flicka,
och orolig och nedstämd började han gå fram och tillbaka
på däcket. Åter och åter kom tanken på flickan för honom,
och han erfor en oro sådan som han aldrig förr känt.
Somliga stunder tyckte han, att det nästan gjorde detsamma om
hon ännu var i lifvet eller död. Blott han finge visshet,
fullkomligt säker visshet om att hon som de andra kanske
var nedstucken, då visste han sitt öde, då skulle han fatta
sig, köpa sig en stuga någonstans och där framlefva sitt lif,
ensamt, arbetsamt, alltid med det vemodiga minnet af henne
i tankarne. Men nu. Denna förfärliga ovisshet kunde göra
honom galen.
Fiskaren, som märkte att han gick oroligt fram och
tillbaka, närmade sig honom.
— Hur är det, Åke? Hvad går du och grubblar öfver?
— Ingenting. Kom blott att tänka på en sak, som hände
i Stockholm, svarade Åke.
— Hvad var det?
— Jo...
Och för att döfva sina brännande tankar började Åke
utförligt berätta om flickan på källaren »Randiga Byttan»,
om de unga adelssnobbarne och duellen mellan dem och
Buss, om huru denne till sist segrat och dödat dem alla
samt tagit flickan i sina armar och helt enkelt burit henne
till sin bostad.
— Blefvo verkligen alla fem dödade? frågade fiskaren.
— Ja, i tur och ordning, som man knackar ett nytt ägg,
sedan ett är uppätet.
— Och detta allt endast för en liten flickslinkas skull?
— Precis. Endast för en liten flickas skull... Är det
icke löjligt? Är det icke i högsta grad komiskt? vände sig
Åke häftigt till fiskaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
