- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
749

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Icke det ringaste.

— Tänker du lägga dig utan mat?

— Tänker icke lägga mig alls.

— Hvad, skall du gå uppe på däcket hela natten på
detta sättet?

— Kanske. För öfrigt är det ju så varmt att jag godt
kan ligga uppe. Det tycker jag är mycket bättre.

— Som du vill. Nu går jag emellertid ned. God natt.

— God natt!

Hela natten gick Åke uppe på däcket. Först då
gryningen kom, lade han sig ned och sof några timmar.

Resan gick långsamt. Medvinden som de haft slutade
och gick öfver till mot. Icke heller då blåste det
någonting, hvarför fartyget blott sakta kryssade mellan skären.

På tredje dagens eftermiddag hunno de emellertid fram.
Nöjd och belåten med sin resa lade skepparen till vid
stranden, där hans kvinna och barnungarne väntade honom. Så
begaf man sig in i stugan, det fattiga huset dukade upp
livad det förmådde, och man gräfde belåtet i grötfatet. Ake
kunde icke annat än afundas skepparen hans belåtna
trefnad, samtidigt med att han djupt kände saknaden af att
icke som han ha ett eget hem.

Bland karlarne på ön fanns en, som varit med på
bröllopet på Norröra och deltagit i flykten. Åke gaf sig ingen
ro, förrän han fått träffa honom. Kanske han kunde
meddela något om händelsen.

Så snart måltiden var slut, begaf sig Åke till hans stuga.
Han träffade hans kvinna.

— Hvar är er man? frågade han.

— Ute på sjön.

— Kommer han snart tillbaka.

— Åh, det tar väl ett par timmar, innan han hinner
vittja näten, svarade hustrun.

Åke gick ned till stranden för att invänta fiskarens
ankomst. Långt ute på fjärden kunde han se hans båt.
Timme efter timme gick. Alltjämt sysslade fiskaren därute
med sina nät. Otåligheten brände hos Åke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free