Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mordlystet brinnande ögon närmade de sig hvarandra.
Saken kunde naturligtvis icke aflöpa mer än på ett sätt.
Nästan samtidigt stucko de hvarandra med knifvarne, och
fortsatte så, hugg på hugg, till dess de icke längre hade
några krafter att hålla sig uppe utan blödande sjönko ned
i djupet.
Under det detta hände hade vi blifvit upptagna af
den andra båten. Nu var ögonblicket inne att skrida till
det sista anfallet. De två andra ryska båtarne voro
oroväckande nära och kunde snart vara i fatt oss.
Vi rodde in midt bland de simmande ryssarne.
Liksom man nackar höns, höggo vi obarmhärtigt yxorna och
spjuten i hufvudena på dem. Några af dem försökte
komma åt oss med sina knifvar, men de kunde naturligtvis
icke nå upp öfver båtrelingen. Det enda de kunde göra
var att krafsa litet i sidorna med knifvarne, men
genomborra borden förmådde de ej.
Efter några minuter var hvarenda en af de
kringsimmande ryssarne nedstucken. Vattnet var rödt af deras
blod, men af dem själfva syntes icke ett spår. Då hissade
vi åter segel och begåfvo oss därifrån, sedan vi sändt
ryssarne i de två andra båtarne några skott till hälsning.
Vilda rop och eder svarade oss från fiendens båtar. De
voro ursinniga öfver att se oss undkomma. Men nu hade
vinden friskat i, och det fanns ingen möjlighet för dem att
hinna fatt oss.
Så fortsatte vi vår flykt i natten. Men ombord på
våra båtar var det trots segern jämmer och elände. Flere
hade blifvit sårade och lågo nu i sitt blod, stönande,
vridande sig i svåra smärtor. Åtskilliga af kvinnorna hade
förlorat sina män, många af barnen sina fäder, och dessa
gräto och sörjde öfver sig gifna. Hvart skulle de taga
vägen, af hvad skulle de lifnära sig? Deras fattiga hem
var uppbrändt, föga bohag hade de med sig, och de af
kvinnorna, som befunnit sig i den båten, som sjönk, hade
icke ens detta, icke mera än de våta kläderna på kroppen.
Det var ett elände öfver all beskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
