Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så fick han till sin glädje se Anders lurfviga hufvud
sticka fram mellan tallarne.
— Anders! ropade Åke.
Anders stannade och plirade med ögonen. Han såg
en man komma mot sig, men han kunde icke se, hvem
det var.
— Hvem ropar? skrek han.
— Det är Åke, Åke från Norröra.
— Det var fasingen! Har du kommit hit?
Männen hade nu närmat sig hvarandra och hälsade
kärft.
— Och hvad vill du här?
— Jag vill fråga dig om en sak.
— Hvad då.
— Jo, det lär finnas en flicka från Norröra, som heter
Malin, här.
— Malin! Henne har jag ej hört talas om, svarade
Anders.
— Har du icke? Men jag vet alldeles säkert, att hon
skall ho någonstädes här i närheten.
— Nej, det måtte vara ett misstag. Jag har aldrig
hört talas om henne.
Åter grep förtviflan Åke. Skulle fiskaren som berättat
honom om striden under flykten, möjligen ha misstagit sig?
Kanske Malin icke alls fanns här på Värmdö? Men hvar
var hon då? Skärgården var stor, och det skulle taga lång
tid att genomleta dess hundra öar.
— Men har du då icke alls hört talas om de där
flyktingarne från Norröra, af hvilka några lära ha kommit hit
till trakten?
— Jo, sådana lära verkligen finnas här, svarade Anders.
Hoppet vaknade åter hos Åke.
— Och finns det bland dem icke en ung flicka, som
blifvit sårad? frågade Åke.
— Jo visst. Det vill jag säkert påminna mig ha hört.
En ung flicka som var sjuk iföljd äf ett skott, som hon
skulle ha erhållit under striden. Det är alldeles riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
