Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och nu tanker du skaffa dig en stuga och en båt?
— Just så, min älskling. Nu skall jag skaffa mig en
stuga vid någon vacker strand, fiskedon och en präktig båt.
Och där skola vi lefva tillsammans, lyckliga och belåtna
med lifvet och icke längre tänka på alla de tråkigheter och
motigheter,, som förut varit.
— Tänk att du håller af mig så, trots att jag bedrog
dig och bief en annans maka, hviskade Malin.
— Ja, det gör jag. Det andra vill jag ej tänka på.
Nu är du min, svarade Åke enkelt.
Det blef en paus i samtalet. Malin hade sjunkit
tillbaka i stolen. Hon slöt ögonen. Åke var rädd att hon
ännu en gång svimmat.
— Hur är det, min vän? frågade han.
— Jag är så trött... och så lycklig. Jag tror jag
skulle vilja sofva, hviskade hon.
Utan ett ord tog Åke henne varsamt i sina armar och
bar in henne i stugan. Hade hans ankomst till ön och
långa samtal med Malin’förut väckt uppseende bland
gummorna och gifvit dem anledning till mycket prat och många
funderingar, blefvo de ännu mera häpna, då de fingo se
honom helt frankt komma inspetande i stugan med Malin i
sina armar.
— Flickan vill lägga sig. Hjälp henne att kläda af
sig, yttrade Åke kort till de förvånade gummorna.
Medan Malin kläddes af, satte sig Åke vid fönstret och
såg ut öfver fjärden. Den låg där blank, glittrande i
solnedgångens ljus. Han tänkte på de föregående kvällarne
och nätterna, då han orolig, ängslig, utom sig af förtviflan
seglat omkring i skärgården. Hvilken skillnad mot nu, då
han träffat den han längtat efter, visste att hon snart skulle
bli frisk igen och att hon höll honom kär!
— Nej, ingenting går upp mot att vara hos den man
tycker om, tänkte. Åke, medan han med blicken följde
måsarnes flykt öfver vattnet.
Nu kände han sig lugn igen, så lugn som han aldrig
förut känt sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
