Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtiden med dess solsken och jublande glädje. Hur nöjd
var han icke nu med äfventyret i Stockholm, som gjort
honom till bärgad man. Ty utan de pengar, som den
skurkaktige adelsmannen och den präktige löjtnanten gifvit honom,
skulle framtiden trots deras lycka att ha funnit hvarandra, likväl
tett sig nästan lika mörk och dyster som förut. Åke ägde
intet och Malin intet. Men icke kunde de väl bygga sitt hem
i en riskoja i skogen och lefva på de bär, som växte pä
marken. Nu däremot låg hela lifvet tryggadt och soligt
framför dem. Så snart Malin blott blifvit fullt frisk, skulle
de köpa sig en stuga, och en sådan var i dessa bistra tider
lätt att finna. Och sedan — hvad bekymrade dem de store
herrarnes krig och planer, hvad bekymrade dem hela världen,
blott de lefde lyckliga i sin vrå. Och hvarje kväll de talade
härom, grep dem längtan efter eget bo allt starkare, och
vissheten att snart kunna få denna längtan uppfylld, bidrog
kanske mest till flickans snabba tillfrisknande.
En dag var Malin så pass bra att bandaget, i hvilket
hon hela tiden burit den sårade armen, kunde tagas bort,
och hon fritt förmådde röra denna. Då begåfvo de sig ut
på spaningsfärd. Redan förut hade Åke ströfvat omkring
miltals på ön för att träffa på en stuga, som kunde passa
dem. Och vid en djupt inskjutande långgrund vik på östra
sidan af ön hade han funnit, hvad han sökte.
En morgon satte han därför sin flicka i en liten kärra,
som han fått låna af grannarna, och så begaf sig herrskapet
på väg.
Det var nu i slutet på augusti. Bladen hade redan
börjat gulna på ett och annat träd; hasselbuskarnas nötter
voro mogna, och deras gröna färg begynte öfvergå i brunt.
Men ännu dröjde det så mycket af sommaren kvar, att luften
var mild och ljum och dagarna varma, om också nätterna
började blifva något kyligare.
Långsamt sköt Åke kärran med sin älskade flicka uti
fram på landsvägen. Man hade icke brådtom, man visste
hvad som väntade. Köpet angående stugan var så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
