Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan befriande känsla af lifslust, som när han nu satt i
sin egen båt med sin egen flicka vid sin sida, seglande mot
ett bestämdt mål.
I Stockholm gjorde Malin stora ögon. Den fattiga
flickan hade aldrig förut varit i hufvudstaden och icke i
någon annan stad heller för resten, och hon fann Stockholm
öfvermåttan härlig och underbar. Med gapande mun och af
häpnad stirrande ögon, trofast hållande Åke i handen och
tryckande sig intill honom, gick hon genom gatorna. Man
färdades från bod till bod, noggrant beskådande deras olika
varor, grundligt öfverläggande innan man gjorde något köp
och då detta väl var afslutadt aflägsnande sig lyckliga och
belåtna utan att märka köpmännens och bodsvennernas
leende miner.
På en gata fick Åke syn på en officer, som han tyckte
sig känna igen. Det var Buss. Hållande Malin i hand
gick han fram till denne. Han strök af sig mössan och
bugade sig, medan Malin blygt neg, rodnande som en ung
brud.
Buss stannade och beskådade förvirrad det underliga
paret. Men så väcktes ett minne hos honom, och han räckte
leende Åke handen.
— Se, god dag! Är det icke den unge fiskaren, som
hjälpte mig vid duellen med de fem adelssnobbarne. Tack
för sist! yttrade Buss.
— Tackar själf, herr löjtnant, svarade Åke.
Han stod en stund tyst och tummade förlägen på
mössan.
— Och hvem är det, som du har med dig? frågade
Buss och pekade på flickan.
— Det är Malin... Den flicka som jag talade om, ifall
herr löjtnanten minns.
— Jaså. Hon, som du nästan trodde vara död, och
och hvilkens lik du skulle ut och leta efter.
— Så är det. Och nu ha vi funnit hvarandra och
skola bygga bo, svarade Ake med ett leende, strålande af
glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
