Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Lisa var ensam, kunnat se hennes täcka ansikte, skulle
hans vildaste svartsjuka blifvit väckt vid åsynen af det.
gäckande småleende, som lekte på hennes röda läppar.
En vacker dag var olyckan åter framme.
Buss brukade ibland gå in bakvägen till Lisa. En
afton, då han just gick den vägen, märkte han, att dörren
stod halföppen. Innanför hörde han hviskande röster. Han
tyckte sig urskilja Lisas. Nyfiken stannade han och
lyssnade. Ja, det var verkligen hon. Hvad kunde hon ha
för intressant att meddela en annan och som till på köpet
var så intressant, att det måste framföras i hviskande ton.
Han smög sig framåt och blickade in genom
dörröppningen. Sannerligen, där satt åter Lisa och nojsade med
två adelsmän. Den ene var vänd inåt rummet och tycktes
läsa i en tidning. Den andre höll flickans hand mellan
sina och betraktade henne ömt. Och Buss kunde se, hur
Lisa varmt återgäldade hans blick. Det ryckte till i Buss
och han var nära att springa fram. Men han hejdade sig.
Han ville se utvecklingen af historien.
Då hörde han mannen hviska:
— Alltså i kväll klockan elfva.
Och han såg Lisas lyckliga leende, då hon svarade:
— Ja, klockan elfva.
Det blef för mycket för Buss. Nu stod han icke längre
till att hejda. Han rusade fram från sitt gömställe, men
samtidigt tänkte han:
— Jag kan väl för fanen icke för den där slinkans
skull gå omkring och sticka ihjäl hvarenda adelsman i stan.
Han brydde sig icke om att draga värjan utan högg,
till flickans och de två andras häpnad och förskräckelse,
mannen för bröstet och slungade honom handlöst bort i en
vrå. I sitt vilda raseri kastade han sig sedan öfver den
andre, som var jämförelsevis oskyldig och behandlade honom
på samma sätt. Och sedan kom turen till Lisa. Då hon
märkte, att det var Buss, som kom instormande i rummet,
hade hon förskräckt rest sig upp. Hon stod där förlamad
af fasa och kunde icke tänka en redig tanke. Då Buss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
