Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Pjesen är slut. Låtom oss supéra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det duger ej, att manskapet genast får
underrättelse om denna förfärliga händelse. Det skulle endast väcka
oro och villervalla i lägret. Gå därför, kapten, och säg till
soldaterna som arbeta här i närheten att de kunna sluta
för i dag och begifva sig tillbaka till lägret.
Kruse skyndade bort, hvarpå liket drogs ned i
löpgrafven. Där undersöktes det närmare och det befanns att
troligast en karteschkula gått in genom vänstra tinningen
invid ögat och ut genom den högra något längre ned; såret
var så stort, att tre finger kunde läggas däri. Vänstra ögat
var indraget, det högra utsprängdt; vänstra handen hade
fallit ned på värjfästet liksom den ännu i dödsögonblicket
sökt omfatta det.
Maigret ryckte på axlarne och vände sig till Sicre.
— Pjesen är slut. Låt oss gå och supéra! yttrade
han kort.
Sicre betraktade honom skarpt men sade intet.
Varsamt lades kläderua till rätta, hvarpå liket
placerades på en bår. För att icke soldaterna skulle känna igen
hvem den döde var, betäcktes kroppen med en kappa och
hufvudet med en af officerarnes hatt och peruk. Därefter
bars den döde kungen under tystnad i den kalla
novemberaftonen till den lilla brädhydda, där han så ofta förut
hvilat.
Några fänrikar, som stodo i närheten, betraktade
förvånade det dystra tåget.
— Hvem är den stupade? frågade en af dem.
— En kapten vid gardet, svarade en af officerarne kort.
Från brädhyddan, där man anskaffade en ordentligare
bår fördes kungens lik under natten till högkvarteret vid
Tistedalen. Och tills den sena novembermorgonen grydde,
sutto grånade generaler och öfverstar i den kalla stugan
och betraktade med tårade ögon sin stupade konung, medan
genom deras hjärnor drog ett vimmel af mörka, förtviflade
tankar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
