Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det där tjänar ingenting till. Kungen är död,
yttrade han barskt.
Görtz störtade upp och tog med händerna åt hufvudet.
— Hvad, är kungen död! utbrast han.
— Ja.
Han ville åter sätta sig ned vid bordet, men då fattade
öfversten honom brutalt i armen och röt:
— Stå karl! Du är icke mera den du har varit. Du
har varit min värste fiende och den människa, som jag
mest hatat på jorden. Men nu är jag herre öfver dig.
Det flammade till i Görtz ögon, men så höjde han
hufvudet med ett vemodigt leende i blicken, liksom i minnet
af något förflutet. Han tog några steg tillbaka och satte
sig ned vid bordet.
Öfversten betraktade honom mörkt. Sedan vände han
sig om och började gå fram och tillbaka i rummet.
Görtz satt tankfull. Så grep han pennan och
började med sin fina, sirliga stil skrifva på ett papper:
»A la veille de conclure une grande traité de paix
Mon héros périt.
Le Royaume avec lui.
Je meurs aussi.
C’est toujours mourir en grande Compagnie,
Quand on meurt avec son Roi et sa patrie.
Helt nära att en fred till landets räddning nå.
Min hjälte föll. Hans Sverige likaså.
Med dessa tvä
Jag föll också.
Det öde ärofullt dock en hvar prisa må,
Att trogen land och kung med dem i döden gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
