Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tiden och natten närmast före afrättningen tillbragte
Görtz under samtal med prästen om själens odödlighet och
dylikt. Han nedskref sitt testamente, utsåg prästen till
verkställare, bedyrade sin oskuld.
— Jag måste dö just därför att jag satt min heder
högre än lifvet, högre än allt, bedyrade han upprepade gånger.
Efter några timmars hvila anträdde han den sista färden.
Han var klädd i en elegant dräkt af svart sammet, och
hans hållning var värdig. Vid utgången ur fängelset mötte
hans enskilda tjänare, hvilka förut icke blifvit insläppta.
Många af dem hade tårar i ögonen.
— Gråten icke, mina vänner! Så god finns ingen vän,
ingen husbonde, ingen tjänare, att han icke slutligen måste
bort, yttrade han till dem.
Och särskildt vände han sig till sin lifkock och sade
med ett vemodigt leende på sina smala läppar:
— Nu, min käre Duval, får jag aldrig mera smaka
edra goda soppor.
Den gode kocken grät, då han hörde detta sin
husbondes för honom så bedröfliga yttrande.
Görtz steg jämte prästen upp i en vagn. Två hundra
gardister omgåfvo densamma, och hvad som i synnerhet
gjorde ett ohyggligt intryck var, att efterst i tåget fördes
den öppna likkistan.
Väldiga folkmassor omgåfvo tåget och tjöto af ilska.
Från alla håll haglade skymford, och till och med stenar
kastades mot vagnen. Och från de öppna fönstren vid de
gator, där tåget färdades, hördes flera kvinnor hatfullt
uppläsa bibelspråk, som kunde ha afseende på den fallne
diplomatens handlingssätt.
Under hela tiden satt Görtz i vagnen med värdig
hållning, lugn, högdraget stirrande framför sig. Då och då
drog till och med ett föraktfullt leende öfver hans bleka
ansikte. Den intelligente mannen visste, hvad pöbelns skrän
voro värda.
Vid ankomsten till afrättsjflatsen ville Görtz tala till
folket, men prästen afrådde honom. Han tänkte nämligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
