Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra de döendes suckar och stönanden, icke se deras
bedjande blickar, som ropade till dem.
— Öfvergif mig ej! Tag mig med, tag mig med till
hemmet, att jag måtte få dö i mitt fosterlands jord.
De gingo endast framåt, framåt mot gränsen, mot
hemmet.
Till slut afbröt Kruse tystnaden.
— Fälttåget har väl varit svårt alltifrån början, kan
jag tro.
— Jo, det kan du lita på, svarade Buss, som varit med
ända från dess begynnelse.
Sedan han upprepade gånger funnit den vackra
upppasserskan Lisa på källaren »Randiga Byttan» alldeles omöjlig
och då han för hennes skull icke kunde gå omkring och döda
hvarenda adelssnobb i Stockholm, hade han tagit sitt parti
och begifvit sig till general Armfelts här, där han fått plats
som löjtnant. I alla svårigheterna och striderna hade han
trofast deltagit.
— Jo, det kan du lita på, upprepade han. Första
motgången vid Trondhjem. Visserligen trängde vi fram till
staden och eröfrade några skansar framför densamma, men
att intaga den var omöjligt. Vi voro för fåtaliga och hade
för dålig utrustning. Fästningen var stark med en
besättning af 8,000 man och dessutom fanns där en flotta, som
försvarade hamnen. Ingen möjlighet att intaga staden. Vi
måste med harm i hjärtat draga oss tillbaka.
— Nå, hur gick återtåget? frågade Kruse.
— Dåligt. Hvar vi marscherade fram fanns endast
folktomma byar och öde land. Invånarne hade dragit sig
undan till fjällen och skogarne och där gömt sina förråd.
Det enda vi kunde komma öfver var den på åkrarne
stående frostbitna säden. Den inbärgade vi så godt vi kunde,
torkade den i kittlar och krossade den till mjöl med stora
stenar. Alla kvarnar voro förstörda.
— Men det fanns väl någon tillförsel från Sverige?
— Föga, och den som kom fram hade varit allt för
länge på väg. Tillräckliga lifsmedel kunde icke anskaffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
