Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig förfärligt matt, det var som om hela kroppen domnat
bort, men han vågade likväl icke somna. En stund låg han
så, men längtan att lefva blef honom öfvermäktig. Han
samlade sina sista krafter och steg upp.
— Jag vill icke dö. Jag vill icke dö, mumlade han,
i det han tog några steg framåt.
Och så begynte han åter marschen mot hemmet, mot
lifvet.
På eftermiddagen fick han syn på några stugor. Det
var Dufveskans. Han stapplade dit, och var räddad, en af
de få öfverlefvande af kungens blå gossar.
| SLUT. |
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
