Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barndomsår och barndomsintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
BARNDOMSÅR OCH BARN DOMSINTRYOK.
slående upp rocken: »Jag tycker det skall vara bra svärt att
handskas med sådana der varor, och det är väl »för att inte
få fläckar på sin väst, som herrn har rocken igenknäppt?»
Kommen till Klara kyrkogård möter han der dödgräfvaren,
sysselsatt med att uppkasta en graf, och så frågar han:
»Tycker herr Svalbom om perlemoknappar i västen?» Då
väckes han af klockslagen uppe i Klara kyrkotorn och finner
vid sitt inträde i klassen dess tyrann, den af alla fruktade
magister Guldbrand, som helsar honom genom att bedja
kustos taga fram rottingen. Utan att imponeras af denna
olycksbådande helsning, fortsätter lille August promenaden
till katedern. »Gode herr magister,» säger han frimodigt,
»i dag får inte herr magistern slå mig. Jag fyller mina tolf
år i dag. Min far har blåst för mig på morgonen, och min
mor har gett mig den här vackra västen med
perlemoknap-parna och den här saffransbullen för att traktera mina
kamrater med.» — »Sätt dig!» säger Guldbrand, mot sin vilja
rörd, och när August helt förnöjd hade intagit sin plats,
hviskade en kamrat, mumsande på sin saffransskifva: »Den som
gaf dig mod var din beskedliga mor, som tittar fram ur hvarje
söm, ur hvarje tråd i det der vackra himmelsblå tyget.»
Antagligen är det äfven ett annat minne från barnaåren,
hvilket ligger till grund för historien om Figge Höglund,
när han i Klara kyrka firar sin första nattvardsgång.
Utkommen ur kyrkan möttes han af sin mor, hvilken under
tårar omfamnade sin gosse, medan hon i en allvarlig och
rörd ton yttrade: »Käre Figge, förblif alltid sådan du är i
dag och glöm inte, att det är för dig, som jag lefver–
men, kära barn, du skrynklar alldeles till min klädning, och
du vet ju, att jag har lånt den af fru Strömqvist för att vara
fin på den vackraste dagen af ditt lif.» Hofslagarens fru
var tillika musikalisk, spelade och sjöng visor och skref litet
poesi. Dessa hennes anlag öfvergingo till August.
Rörande är den kärleksfulla tacksamhet, som mötte
henne. Gossen var hennes allt, och hon var allt för gossen;
otaliga bevis skänkte han på sin ömhet. Så till exempel
sparde han sina obetydliga frukostpengar, köpte ej under
lång tid hvarje dag sin sockerskorpa, blott för att kunna
skaffa sig en enda liten tolfskilling, hvilken skulle bereda
hans kära mor en glad öfverraskning*. Väpnad med denna
* Blanche fick i frukostpengar 6 styfver till ett franskt bröd
och en skorpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
