Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tidens karakter och pressförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens karakter och pressförhållanden,
en tid, som föregår året 1840, särskildt 1820- och
1830-talen, ungdomsperioden och den första
mannaåldern, sommarens gryning i August Blanches lif, är en
tid, full af brytningar, orolig och nyckfull. Upp ur sin
sömn vaknar oppositionen, liberalismen födes, pressen blir
en makt, och vid stormiga, långa och märkliga riksmöten
slipar man sina vapen mot en reaktionär styrelse.
Före 1815 är allt ännu lugnt. Man enas i omsorgen
om ett blödande fosterland, hvars ära blifvit röfvad, hvars
sjelfbestånd hotas; dessutom tänker man på det nyvunna
broderlandet, tänker på att tillknyta unionen med Norge.
Höljd af triumfer, förebådad af ryktet, sirad med lager,
cröfrad på slagfälten, kom Napoleons marskalk upp till
Norden, som kallat honom. Bernadotte var den hjelte,
folket hade drömt sig; han skulle aflägsna alla hotande
faror och öfvervinna draken, såsom en ny S:t Göran; han
var det friska skott, som skulle inympas på stamträdet.
Ingenting kände han af det land, som blef hans;
ingenting af dess folk, dess seder eller språk. Van att befalla
och lika van att åtlydas, trodde han, att den makt,
furstekronan gaf honom, nästan var absolut, en lekboll för
godtycket. Redan såsom kronprins öfvertog han regeringen;
egenmäktigt och sjelfrådigt styrde han Sveriges öden, skötte
efter behag statens finanser, och någon gång hopblandade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
