Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»TUPPFAKTNINGEfT».
91
saker;* Freja som figurantska med i ljus a underkläder och
svarla öfverplagg», — utgörande en anspelning pä dess två
entreprenörer, kammarjunkaren Kullberg och prestmannen
\ Mellin; Minerva såsom hoftvätterska och näringsidkerska i
Stockholm, naturligtvis på värdshuset »Vördnadsfulla foten»,
och Statstidningen i skepnad af en gammal förnäm dam med
uppsminkadt ansigte och lösperuk.
Minerva karakteriseras efter tidningsgrälets recept. Hon
har, heter det, »den största och dyrbaraste måge — en
verklig Kinnekulle utan blomma». Hon använder ett par
tofflor af äkta ryskt skinn, »hvilka genom sin goda
beredning slutit sig så väl kring gummans liktornar, att man
påstår, det hon utan dem skulle stå på dåliga fötter». I
hennes rikliga skafferi är full revolution. Kapuner,
kalkoner, Champagne och Lafitte rusa i vild oordning in i
Minervas gap, allt under det de sjunga en örondöfvande kör:
»Vilda, mättade måge, njut!
Se det härliga målet — skjut!
Hon, som kan bära oss,
Skall ock förtära oss,
Raskt derför in i den välkända trut!»
Våldsammast är den främste, en stor, elak hornuf, »på
hvilken Minerva i -flere år tuggat och slitit».
Freja kommer inhoppande, klädd i en kapott, »gjord
af en vänd kammarjunkareuniform och fodrad med en
utsliten prestkappa af bombassin». Hon berättar för Minerva,
hur de båda oppositionstupparne, Allehanda och Aftonbladet,
»på sin liberala sophög länge och väl sporrat och plockat
hvarandra, utan att publiken deraf kunnat vinna annat resultat
än de sopor, den fått i sina egna ögon».
* Den ursprungliga annonstidningen var Dagligt Allehanda. Då
denna icke räckte till, uppstod Stockholms Dagblad, som emellertid
gick med förlust. Dess förste utgifvare, Reinhold Walldén, dog på
gäldstugan. Hans bror, Johan, stäldes under administration.
Registratorn i polisen, assessor Kihlstedt, öfvertog då ekonomien.
Härigenom blef tidningen blott ett polisorgan utan annan redaktion än
— polisen, hvilken styrde så despotiskt, att utgifvaren rent af tvangs
att intaga de förhatliga polisartiklarne. Så t. ex. hände det, att
polismästaren Nerman en gång fattade Walldén i strupen och hotade
honom med bladets indragning, emedan han protesterat mot en
alltför servil polisartikel. (Se J. M. Rosén: Några minnesblad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
