Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det minnesvärda året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREJAS »RABULISM».
107
»Hvarthän jag ser uti naturens rike,
Ser jag ett stort, ett skönt, ett muntert lif,
En frisk, en kraftig ungdomslust, som brottas
I segermod emot förruttnelsen.
Hvad är som drifver, hvad som eldar den
Just det, att ingenting är enahanda,
Att ingenting står still, att intet finns,
Som kallas kung! — — — — —»
I slutet af oktober indrogs Nya Freja, hvarefter hon
kom ut under namnet Nyare Freja. Olyckan tillkännagafs
den 2 6 oktober i form af en dödsannons, sirad med svarta
kanter. »Torsdagen den 25 oktober kl. 2 e. m. träffades
Nya Freja af en från Indragnings 111 aktens bristfälliga byggnad
nedrakande timmerstock så våldsamt, att hon på stället afled
i en ålder af 2 månader och 18 dygn, hvilket endast på
detta vis tillkännagifves. Sorgens beklagande undanbedes.»
Glåporden och skriket blefvo till sist odrägliga.
Konungen tröttnade vid sitt trogna svenska folk och afreste i
november till sina undersåtar i Norge. Aftonbladet innehöll
då en retsam insinuation, förklarande att det hört, att judarne
i Stockholm tänkte uppresa tvänne utomordentliga byster i
sin synagoga. Den ena skulle föreställa statssekreteraren
Skogman; den andres namn var okändt, »men» — sade
Aftonbladet — »han lär skola tillhöra israeliternas egen
extraktion.»
Freja reflekterade mycket skarpt öfver resan. Den 16
november egde hon en novell, undertecknad af M — det
var Mellin, som skrifvit den — och handlande »om kung
Sigismunds resa ur riket 1594». Det hela, en dialog mellan
Sigismund och Erik Brahe, syftar alldeles uppenbart på
konungen och hans gunstling. »Hvad vill jag väl göra med
dessa missnöjda svenskar?» — frågar han. — »Hvarthän jag
vänder mig, förnimmer jag idel oro, idel gensträfvighet.
Våra anhängare äro ju allmänt föraktade.» Brahe ber
Sigismund vara viss om, att han har vänner. »Vänner, ja, och
anhängare!» — svarar den ledsne Sigismund. — »Jag fruktar,
att jag oftast lider af deras välmening; — — oväsendet på
gatorna i slutet af juni har upprört allas blod; — det har
fört en ond anda i hela svenska folket. De göra anspråk
på sin konung, de fordra något af honom!» Ja — svarar
gunstlingen — rådsherrarne knota. Särskildt Erik Sparre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
