Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
UR TIDENS KRÖNIKA.
julklappar åt de fyra gamla stånden, i Adeln vill han gifva
det sunda förnuftet, säger han, för att deremot kunna krossa
sina maskstungna sköldar. Presterna vill han lära att hålla
kappan blott på en axel. Borgarne vill han lära att riktigt
varmt känna den vigt, som de fosterländska banden ega
framför ordensbanden. Gubbarne i bondeståndet tilldelar han
förmågan att lika lätt tåla hofröken som klubbröken.
Slutligen hoppas han, att stånden måtte få kraft att resa sig på
två ben och skåda det fria ljuset, »i stället för att i evighet
kräla kring på fyra».
Den 14 januari 1840 utblåstes den märkliga och
efter-, längtade riksdagen. Freja hade helsat det nya året med en
uppsats, hvari hon undrade, hvilka anletsdrag det egde.
»Dinglar den röda frihetsmössan verkligen på hans nacke,
eller glimmar ännu derifrån den trygga konungakronan?»
Ett ögonblick såg det ut, som bure han jakobinmöfsan.
Friherre af Nordin och hans hemska koalition gjorde väl
fiasko, och sjelf drog han sig tillbaka, men detta blef intet
nederlag för det starka oppositionspartiet. Öfverallt i
utskotten fick det majoritet. Anckarsvärd blef ordförande i
konstitutionsutskottet; Palmstierna, landtmarskalken, önskade
abdikera; regeringen blef så fullständigt som möjligt slagen,
och Åkerhielm, det verksammaste och mest begåfvade
statsrådet, miste kontenansen och visade sig vid taffeln »blek»,
säger Palmstierna, »och mot sin vana mållös».
Alla konungens rådgifvare anhöllo om sitt afsked. En
permanent ministerkris inträdde och blef kronisk. Ingen
tordes bära den tunga bördan af en portfölj. Då föreslog
Freja, att ministéren skulle hemtas från »de monarkiska
principernas land, Månen, ty» — sade hon — »dess invånare
taga ej, i likhet med demagogerna, sin belysning från sig
sjelfva, utan från den allenastyrande solen.»
Kungen sjelf utsattes för de häftigaste angrepp. Man
ville ej pensionera de afgående statsråden; skulle de
pensioneras — tyckte en och annan — borde de ock på samma
gång utdrifvas ur riket!
Naturligtvis efterkom man de önskningar, som
fram-stälts angående Regeringsformens 107 §. Sedan
konstitutionsutskottet afgifvit sitt déchargebetänkande, innehållande
etthundratre anklagelsepunkter, stälde man samme olycklige
statsråd inför riksrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
