Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 KONFLIKTER MED SAINT-SIMONISMEN.
erhöll genom den unge Enfantin, Saint-Simons elev,
fullständig kommunism, fri kärlek och fritt äktenskap.
Naturen och naturens kraf fingo ett större spelrum
gent emot samhällets och moralens konvenanskraf, och när
det sedan inträffade, att en och annan dyning af denna
revolutionära och ungdomliga lära äfven kom till Sverige
och omnämdes i Aftonbladet, väckte den både missförstånd,
misstroende och harm. Man behöfver endast genomgå de
artiklar i Freja, som 1838 skildra Saint-Simonismen, för att
se, hur ofullständigt och inskränkt man fattat den. Här
står en anklagad inför domstol och säger, att menniskan
eger rätt att stjäla från den rike, att tillfredsställa naturens
alla begär, alla drifter, kort sagdt att lefva efter behag
och i frihet. Der åter hör man ett par mamseller vid
Baggensgatan efter att hafva läst en artikel i Aftonbladet
slå ihop händerna och i vild fröjd utropa: »Saint-Simonismen
är något härligt, något gudaskönt. Den lossar oss ur
männens förtryck. Den gör oss till deras gelikar. Vi
kunna precist göra detsamma som karlarne!» Och här
finna vi ett omdöme om George Sand och hennes diktning,
hvilket torde förtjena att relateras såsom tidsenligt: »Hon
beskrifver tydligen, hur alla äktenskap äro olyckliga och
alla kammarjungfrur otuktiga; hur man bör rymma från
sin man, när man är ledsen vid honom, och dränka sig,
då man är ledsen vid lifvet; hur enfaldigt och tafatt folk
älskar troget, så att man kan gäspa deråt, och hur eldiga
hufvuden älska flyktigt, så att man knappt hinner gapa,
innari det är förbi.»
Hvad som i sjelfva verket mest sårade svenskarne var
naturligtvis lärans teorier om äktenskapet. 1838 synes man
hafva glömt, att redan så tidigt som 1816 hade en liten
skrift Hvad är kärlek? utkommit, der något i samma stil
predikades om äktenskapet. Moralen kallades der »en af
egoismens starkaste grundvalar», och den som trädde i
äktenskap utan att känna kärlek, han begick ett brott,
»hvars egen storhet och oberäkneliga följder öfver samtid
och efterverld sprida långt förfärligare olyckor, än förfalskandet
af millioner sedlar.»
Denna lilla broschyr, som hade Almqvist till auktor, väckte
ej någon harm — den utsattes för drift — men 1839, när
samme man skref en ny bok, den så mycket hatade och
beundrade Det går an, då kände sig stockholmarne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
