Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIG POLEMIK.
203
vet icke hvilka apoteksvaror, sä att man skulle tro henne
varit på besök hos den bekante Leonard, som förekommer
i Törnrosförfattarens vämjeliga kurhusnovell. Fortfar Sara på
det sättet, så torde lätt hända, att både hennes och
Aftonbladets skyddsgud Merkurius tager sin hand både från henne
och tidningen.»
Fem dagar derefter gisslar han åter Almqvist, roar sig
med hans skrik öfver inbillade anfall, talar om hans person,
hans »fixa ideer» och dylikt och önskar, att sommarvärmen
icke måtte förstöra honom. Almqvist hade nämligen,
uppretad af glåporden, tilldelat August Blanche en liten varning
i Aftonbladet. »Frejas betänkliga tillstånd fortfar», skref han.
»Vi öfverlemna den olyckliga åt Guds barmhertighet och
läkaren. Få se, hvad sommarluften kan uträtta; den lofvar
att i år blifva ovanligt helsosam. Skulle likväl för Freja
och hennes riddare detta icke hjelpa, så hafva vi ett
botemedel i beredskap; det står till finnandes vid
Ladugårdslandstorg.» Botemedlet var Bergvall, August Blanches far, hvilken
såsom kyrkoherde i Ladugårdslands församling bodde vid
detta torg, der han hade sitt boställe.
Så kom i juli ännu ett attentat, äfven riktadt mot
Almqvist och helt och hållet personligt. Almqvist — hette
det — »hade för några dagar sedan upptågat till
ecklesiastikexpeditionen för att inlemna en underdånig ansökan att
komma i nådig åtanke till ett regalt pastorat i Skåne vid
namn Båstad och Torekow. Att söka och vinna befordringar
bör ej vara någon förment, han må vara af hvilken politisk
tro som helst, men att på samma gång man såsom
styresman för en fri tidning predikar emot de vedermälen af nåd,
hvarmed andra hugnas, sjelf krypa till samma nådens altare,
är i sanning bra kuriöst och måste naturligtvis räknas till
de bekanta »fria fantasierna». Men ingen ros utan taggar
och allra minst en tömros, ty herr rektorn kom med sin
ansökan elfva dagar för sent, och som han, oaktadt sitt
snille, ej förmådde alldeles vända upp och ned på den
oefterrättliga tiden, så återvände han surmulen till Aftonbladsbyrån
i akt och mening att derstädes med bättre framgång sätta i
verket sistbemälta kinkiga experiment. Derifrån troligen
hans dåliga humör under dessa dagar så väl mot den
stackars Freja som mot andra.»
Hela denna historia finnes i Svenska Biet redan den
25 juni 1842, späckad med åtskilliga beska kommentarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
