Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
KONFLIKTEK MED C. J. L. ALMQVIST.
han — »enskildt vändt sig till Almqvist och för den
händelsen att han, som nyss vistats i ett land (Frankrike), der
publicisterna måste vid påfordran gifva ridderlig satisfaktion,
skulle hafva tillegnat sig något af dessa ideer, tillbjudit
honom att på sådant sätt ansvara för sin handling. Icke
heller detta försök har lyckats. För allt vädjande till
moralens bud är han lika döf, åt den påyrkade offentliga
upprättelsen hånler han, åt den allmänna lagens hämd kan han
ej öfverlemnas, den personliga ansvarigheten undandrager
han sig fegt. Om vi nu för en stund antaga, att en sådan
person mellan fyra ögon bemötes på det vis, hvarom här
är fråga, hvem annan än den, som ännu aldrig känt sig
lifvad af en varm förtrytelse öfver menniskors moraliska
uselhet, vill väl, likt Aftonbladet, kalla detta ett nidingsverk!»
Dagen derpå kom ändtligen Hierta med en förklaring,
föga mer värd, än den han redan afgifvit. Här ville han
göra hela affären till en sammansvärjning mellan den lilla
Freja, Minerva och Svenska Biet. Aftonbladet skulle skadas,
redaktionen söndras, Hierta sjelf kränkas, tidningen
smutskastas. Almqvists bi-artikel sades vara en fabel, och hela
de allierades operation »ett verkligt konststycke af
kama-raderi, charlataneri och skojeri i förenad ansträngning.»
I denna stil fortsatte man sin kamp flere veckor.
Först under oktober inträdde litet lugn. Då skämtade
Blanche i bref till vännen Lénström: »Det råder för
närvarande, som du ser, något lugn inom publiciteten. Pennan
biter ej särdeles på mina motståndare, men hade jag dem
bröst mot bröst, öga mot öga, o, hvad det skulle fröjda
mig att få förpassa en liten blygäst i deras hjertkamrar.»
Slutligen tröttnade han vid grälet, vid tidningen, ja,
vid hela pressen och utträdde ur Freja. Han underrättade
publiken, alt tidningen skulle fortfara, ledd af »några kände
litteratörer», hette det, och i slutet af december sade han
sitt farväl. * Enskilda angelägenheter hindrade honom, skref
han. Dock ville ban på intet sätt svika sina ideer. Om
det skulle behöfvas, kände han nog sin pligt. Ja, han ville
när som helst åter kämpa i ledet.
Grälet, dådet, kraschaneringen väckte uppseende icke
blott i Stockholm, i landsorten, i Finland, utan äfven i
Tyskland, dit det kom genom pressen. Augsburger
All-gemeine Zeitung sade, att »anledningen så väl som förloppet
* Kiellman-Göransson blef hufvudredaktör. 1844 bytte Freja
namn, kallades Den bonstitutionelle och öfvertogs af Argus-Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
