Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Revolutionsåret 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
KBVOLUTIONSÅBKT 1848.
stupade på vagnar, sirade dem med rosor, förde dem upp
till slottet, visade deras nakna, blodiga kroppar för folket,
medan Hans Majestät på slottets stora balkong måste taga
af hatten för hvarje nytt lik, som anlände. Konungen
utlofvade en ny konstitution; Tysklands förbundsförfattning
skulle bli demokratisk.*
Jordbäfningen sträckte sig öfver hela kontinenten, till
Polen, till Schweiz, till småstaterna i Tyskland, till Belgien,
till Holland, till Portugal och Italien, ja, ända upp till
Danmark, der enväldet krossades. —
I Sverige herskade ingen angenäm stämning. Dels var
man missnöjd med den celebra representationskomitén, dels
äfven med förbudet mot utförsel af hvete. Man sade, att
det tillkommit af räddhåga för gesällerna, hvilka under en
tid visat tecken till oro. Icke heller var man nöjd med
regeringen och dess män. De konservative tyckte, att hon
var oförsigtig och närgången; de liberale tadlade hennes brist
på reformifver. Tullvännerna oroades af angreppen mot
tullarne; frihandlarne ogillade de föreslagna tullsatserna.
I medlet af november 1847 samlades man ånyo till
riksmöte i Stockholm. Missnöjet yppade sig vid valen till
utskotten, efter hvilka en del i förargelsen reste hem.
Kungens propositioner väckte äfven förbittring. Alla fyra
stånden mottogo dem med harm, och stor var uppståndelsen
öfver ökningen i budgeten. Det är om detta missnöje
Trolle-Wachtmeister skrifver: »Adeln har ännu ej hunnit
smälta arfsrättsfrågan och det reformdigra språk, som
konungen förde till ståndet 1844. — — Militärerna, så starka
inom Riddarhuset, äro uppbragta för deras af
skattejemk-ningskomitén hotade indelta löner. — — Presterna äro
missnöjda med allt, som skett sedan 1844, och ännu
mera med den anda, som från början uppenbarat sig hos
regeringen. — — Borgarne, som anse sig svikna i
representationsangelägenheten, se allt i svart. Der är
dessutom näringsfrihetsförfattningen, som på ett håll i ståndet,
och den liberala tulltaxan, som på ett annat sätter sinnena i
jäsning. Bönderna skrika öfver både nytt och gammalt.
Fattigvårdslagen och skolfrågan äro dem högst vidriga.
* Deutsche Rundschau 1879: »Das Ende des Julikönigthums»
af Karl Hillebrand; Des deutschen Volkes Erhebtmg im Jahre 1848
af J. Lasker och F. Gerhard; G. Brandes: Hovedströmninger, del.
VI m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
