Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Revolutionsåret 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
BEV0LUTI0NSÅBET 18 48.
Kort efter denna dag var segerbudet i Stockholm.
Aftonbladet redogjorde den 8 för stämningen. »Man kan»
— hette det —■ »utan misstag påstå, att revolutionen i Paris
i går sysselsatte sinnena härstädes och utgjorde föremålet för
alla tankar och all uppmärksamhet lika mycket som alla
öfriga göromål tillhopa. Gamle män, som mången skulle
ansett förtorkade, syntes med tårar af entusiasm i ögonen;
personer, som man skulle trott föga intresserade för politiken,
lyckönskade hvarandra under hjertliga handtryckningar,
liksom hade de varit fransmän; redan vid middagen hade
åtskilliga partier formerat sig på värdshusen, der skålar tömdes
för det tappra pariserfolket och marseljäsen uppstämdes, och
på eftermiddagen sprang mången champagnekork till firande
af den underbara dramen.» Öfverallt var det lif, glädjetårar
och jubel — i synnerhet då man erfarit, att en eller annan
slägting, en eller annan vän, som uppehöll sig i Frankrike,
icke hade lidit af februaridagarnes oro.
1 Upsala väckte underrättelsen en ganska liflig stämning.
Hopar af studenter skyndade till studentföreningen; en af
de unge männen stälde sig på ett bord och läste högt ur
dagens blad notiser om revolutionen. Andra tågade bort till
Nedre Slottsgatan, till Palmblad, hvilken genom uppsatser i
sin tidning, Tiden, retat de liberalare elementen mot sig.
Der skrek man pereat! och kastade några stenar;
professorskan blef förskräckt, men Palmblad sade: »Lugne dej, du
Mariana, dä’ ä’ inte så farligt; låt dem bare skrike, så går
det snart öfver 1»
På Norbergs schweizeri ryckte man ned gardinerna,
sönderref dem i bitar och insatte dem i knapphålet,
hvarefter man, prydd med dessa röda revolutionstecken, jublande
drack en skål för det frigjorda unga Frankrike.
Stämningen var så hög, att studierna glömdes. Flere
dagar å rad läste man endast tidningar. »På gillets läsrum
gaf man sig icke tid att vänta på hvarann, utan slet
tidningarna itu och läste hvar sin halfva. På alla källare
kannstöptes väldeliga. På gatorna sjöngs allmänt marseljäsen. I
gathörnen hafva tid efter annan proklamationer varit
uppslagna. Titeln medborgare begagnas vid alla tillfällen.»
häraf var utomordentlig på småstadsbornas sinnen. De mest
sang-viniska drömde redan om republiken, och äfven de mera
betänksamma ansågo det nödvändigt, att regeringen sloge in på en
liberalare stråt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
