Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Blanche på Malmgården och på valmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 BLANCHE J’Å MALMGAEDEN OCH PÅ VALMÖTEN.
fjerran — lycka, njutning, ära, makt, en högt älskad mor,
en ung, väntande brud, ett lif, passande för en gudarnes
älskling.
Blanche hade en dag i medlet af 1840-talet under en
repetition af Farinelli sett en ung dam, hvilken han några
år förut träffat på Ladugårdslandet, då under gestalten af en
fattigt klädd flicka. Blanche reste med en vän ut till
Stall-mästeregården. Vinterkölden var skarp, flickan ville åka,
stälde sig på en mcde och for ända till Drottninggatan, der
slutligen Blanche ryckte upp henne i släden och lät henne
följa med till den lilla sexan på värdshuset. Herrarne hade
språkat om teater och teaterpjeser, flickan hade lyssnat,
undrande och förtjust, och när hon efter hemfärden omtalat
sitt äfventyr för fadern, som var flöjtist vid Svea garde och
i hofkapellet, kunde denne förstå, att det var Blanche som
enleverat henne. Efter denna dag ville hon bli aktris; målet
för hennes unga, barnsliga dröm var teatern, särskildt att få
en roll i August Blanches skådespel. Nu hade hon rollen,
nu kände hon riddaren, och en glad konversation blef
historiens resultat.
Den unga Mathilda Ebeling var i hög grad begåfvad.
Född den 11 oktober 1827, röjde hon redan tidigt
musikaliska anlag. Hon spelade under flere skicklige lärares
ledning; hon tog äfven lektioner för den utmärkta mamsell
Josephson och gaf vid femton års ålder sin första stora
konsert på forte-piano i Stora börssalen för en talrik allmänhet.
Så började hon sjelf få elever och gifva undervisning.
Syskonen i det torftiga lilla hemmet voro talrika, inkomsten
måste delas med många hungriga munnar; den unga flickan
fortsatte till sitt sjuttonde år med lektioner, som ofta voro
allt utom angenäma. Då fann bon plötsligt, att hennes röst
kunde bli något. 1844 uppträdde hon på Nya Teatern
just i den ofvannämda operetten Farinelli. Efter en ny
debut på samma scen i Donaunymfen antogs Mathilda Ebeling
till elev vid Kungl. Teaiern, der hon gjorde lycka som
Pamina i Trollflöjten. »En lysande stjerna har uppgått på
den lyriska konstens teaterhimmel», skref man, »en stjerna,
som vi hoppas skall bibehålla sin glans och alltjemt tilltaga
i klarhet.» Så följde roll på roll; alla blefvo de segrar —
Alice i Robert, Agatha i Friskytten, Anna i Don Juan,
grefvinnan i Figaros bröllop. Hon afreste till Paris 1848, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
