Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANCHE OCH FOLKET.
299
innefattar hans börd. Folket, det är modern, barnaåren och
skoltiden, minnena frän Sporrongska gården, »paradiset» och
Klara. »Uppväxt» •— säger han i ett plenum — »bland
handtverksklasserna, lärde jag tidigt känna deras mödor och
försakelser; jag har knappast ett barndomsminne, som icke
är förenadt med sågens rassel och hammarens slag. Jag
irodde, att det hörde till lifvets ordning att arbeta från fyra
på morgonen till åtta eller nio på qvällen; förströelser eller
njutningar kände jag icke ens till namnet.» Dessutom hade
inbyggarne på malmarna valt honom — hufvudstadens
fattige, småborgare och handtverkare, grannarna till hans
Malmgård, Ladugårdslandets småfolk. Medvetandet derom
gjorde honom till folktribun lika mycket som känslan af
den personliga slägtskapen. »Det är icke i palatserna, jag
räknar pluraliteten af mina valmän» — sade han — »jag
har dem på de aflägsna malmarnas tomter. Andra hafva
sina särskilda intressen att bevaka; jag har mitt, jag också,
och det är fattigdomens stora intresse.»
Tanken på dessa valmän låter honom i Borgarståndet
skarpt hålla igen i fråga om nya anslag. Sparsamhet är
ett slagord på hans program, säger han. »Måhända är det
icke de mera bemedlades, de rikares, de lyckliges, men det
är icke heller på deras vägnar jag här står.» Alltså: ingen
konsideration, när det gälleri Intet apanage åt H. K. H.
prins August! Inga 36,000 riksdaler på debetsedeln! »Jag
har icke hjerta att för utgifter, som icke ovilkorligen äro
nödvändiga, bortkasta folkets fattiga guld, som inför mina
ögon immar af folkets svett och tårar.»*
På samma grund önskar han 1868 en nedsättning i
anslagen å den Första hufvudtiteln. Riksdagsmannen Jöns
Pehrson väckte motion i ämnet. Blanche instämmer, ty —
sade han — »i dessa motioner talar en hyddans röst, en
folkets, som icke får föraktas, då den utgår från tusendens
läppar.» Folket har i intet fall omätliga tillgångar. »Det
händer, att hur länge man än öser och öser, man till slut
kommer till botten, och då stöter man på dessa vulkaniska
källsprång, som bränna dem på fingrarne, som ösa — och
* Borgarst. prot. ii februari 1860. Med anledning af
Blanches uppträdande i apanagefrågan fick lian tacksägelseadresser
från Örebro, Halmstad, Helsingborg ni. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
