Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Norska unionstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
NORSKA UNION ST VTSTER
Kristianiaposten — »om denna förening är en så stor skam
för det folk, han tillhör, skulle väl skammen vara mindre,
om norrmännen vore ett folk, som ej hade någon
sjelf-aktning? Hela grefve Anckarsvärds motion är från början
till slut -ingenting annat än en ändamålslös förnärmelse mot
norska folket — ändamålslös i alla andra afseenden än
såsom förnärmelse.»
Blanche ogillade motionens innebörd. Hans åsigt var,
skref han i sin tidning, »att gamla sår ej böra upprifvas,
att man bör lemna åt diplomater af den heliga alliansens
skola att citera fredstraktater, som godtyckligt lägga ett folk
under ett annats välde, och att ett verkligt fritt folk bäst
hedrar sig sjelft genom att respektera en annan nations lika
goda rätt till frihet och sjelfständighet. — — — De, som
hafva sinne för dylika misshällighetsfrön, äro frihetens
fiender»*. Det vill säga för Blanche gälde det något mer—-icke
dessa futtiga unionstvister om företrädet, eller om
unionsvapnet, eller om kungens namnsiffra, eller om diplomaternas
nationalitet. Blanche såg ett fritt folk, ömtåligt om sin
frihet, såg, att man ville angripa och förnärma denna frihet,
kort sagdt: för honom gälde det ej en tvist blott, icke en
revisionsfråga, icke den enkla prosan. Blanche gjorde hela
saken till ett .stort historiskt drama, skildrande, hur S:t
Göran, frihetens apostel, kämpar med tyranniets
månghöf-dade drake.
Detta sätt att se bibehåller han äfven, då han uppträder
mot Anckarsvärds förslag i borgarståndet. Norges
konstitution prisar han i ett varmt tal; Sverige eger rätt att
vara afundsjukt, säger han. Men att för denna skull eröfra
sitt broderland, göra det till ett lydrike, en provins under
Sverige, det vore ej förenligt med svenskarnes karakter.
»Sverige kan falla, men icke af brist på rättskänsla och
heder. Aldrig, mine herrar!» Vinsten af dessa tvister
skördas af despotismen. Friheten blir i alla möjliga fall den
förlorande. **
Under det att man dryftade unionsfrågan i Sverige,
växte äfven förbittringen inom norska pressen och
Stortinget. Så t. ex. gjorde det norska Aftenbladet ett utfall,
riktadt mot senatorerna i det svenska borgarståndet, hvarvid
* Illustr. Tidn. 1859, N:o 44.
** Borgarst. prot. 12 nov. 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
