Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Norska unionstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blanche i noege.
321
gränsande till landsförräderi 1 Det^a är ju en hygglig lära!–
Derigenom skulle man snart framkalla samma oädla national-
egoism, för hvilken vi beskylla norrmännen.–Att sätta
pösande högfärd i stället för ädel stolthet och exklusiv
småsinthet i stället för storsinthet,–det är att förvandla
fosterlandskärleken till ett vämjeligt national-kolibradoseri.
Endast pysslingar till uppfinningsförmåga och insigter kunna
tdlåta sig sådant; aldrig ett ädelt och högsinnadt folk I»*
I början af augusti afreste han till Norge, der han jemte
Kock och grosshandlaren Schwan uppträdde såsom
borgarståndets ombud vid kröningen. I Throndhjem blef han
uppvaktad af stadens borgerskap, hvilket önskade tacka honom
för hans norska sympatier. På balen för majestäterna tjusade
han en hvar. Så t. ex. skref en korrespondent följande:
»Till majoritetens och minoritetens förnöjelse anser jag mig
särskildt böra nämna, att såväl på balen som i öfrigt hafva
herrar Schwan och Blanche företrädesvis gjort les honneurs,
jag kan nästan säga för hela deputationen, hos damerna,
och det med en elegans, ett behag och en outtröttlighet,
som dessa begge herrar äro nog lyckliga att i så rikt mått
ega.» För att lugna herrar norskätare tillades att Blanche,
oaktadt den hyllning hvarför han varit föremål, uppträdt
med utomordentlig takt och grannlagenhet.
Den 16 augusti klockan 11 på aftonen anlände August
Blanche jemte Mengel till Kristiania. Trots den sena
timmen helsades han af folkskaror, hvilka under jubel och ett
oändligt hurrande följde resenärerna till Hotel de Scandinavie.
Medan Blanche uppsökte sina rum, trött af färden,
kommo deputationer tågande till hotellet, handelskårens och
handtverkarnes sångkörer och studenterna. Blanche måste
träda ut för att mottaga deras hyllning, lyssna till deras tal,
lefverop och applåder, och när han från altanen yttrade
dessa ord: »Då jag reste öfver Kölen, såg jag att fjället var
öde och ofruktbart, intet blomster slog ut från den hårda,
kalla klippgrunden, och jag erfor fjällets ödsliga hemskhet,
men då förstod jag ock, att hvad som skall skilja Sverige
från Norge, det kan ej bära något blomster, det måste vara
ofruktbart» — då nådde hänförelsen hos massorna sin spets.
Lefve Norge, lefve Sverige, lefve för unionen, lefve August
Blanche I dånade genom luften, och under ackompanjemang
* Illustr. Tidn. 1860, N:o 29.
August BlancJie och hans samtid.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
