Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSKED FRÅN SVERIGE.
365
jord, »icke» — sade han — »för att bada min själ i dess
varma solljus och dess vackra natur, utan för att personligen
få se och beundra dess hjelte, Garibaldi.»* Nu, i december
1863, började han på allvar drömma om Italien. Nu hade
Bakunin inbjudit honom dit för att erhålla en idé om
revolutionsligans verksamhet. Paret Carlén öfvertog redaktionen
af hans tidning; vänner och beundrare samlades till en fest
den 28 december i Berns nya salong. Der skulle man bringa
honom sin hyllning och sitt afsked.
Först spelade orkestern en ouvertyr, och Blanche kom,
mottagen af värdarne och sin egen marsch ur Engelbrekt.
Efter supén firades han med tal, sång och skålar. Tersmeden
önskade honom lycka på hans Romfärd, uttryckande ett hopp
om, att sommaren i Italien icke måtte narra honom att
glömma Norden. Bjursten föredrog några verser, der det
hette:
»Farväl, farväl, om ock en afskedstår
i glaset faller, då du från oss går,
med samma hjerta skall du, så vi hoppas,
dock återvända hit, då våren knoppas.»
Riksdag, vänner, skarpskyttar och stadsfullmäktige bjuda
honom farväl, sorgsna öfver att mista honom.
»Hur skall din tidning gå? Det vete fan,
om Carlo får gä på, som han är van;
jag fruktar, att han, såsom din fullmäktig,
går med en hel hop röda planer drägtig.»
»Men skulle han för ’yfverboren’ bli,
till dig i Rom telegrafera vi,
att från den strand, der Tiberns vågor rulla,
du honom sända må — en påflig bulla!»
August Blanche svarade, allvarligt och skämtande. Nu,
när hans plan ändtligen skulle utföras, nu, när det gälde
att skänka verklighet åt hans dröm, såge han kanske helst,
att målet för hans resa icke blefve Italien, utan endast södra
Sverige. Aldrig skulle han glömma, att han var svensk och
hade pligter både mot sitt land, sitt samhälle och sin vän-
* Äfven den 6 juli 1862 yttrade Blanche på ett valmöte, att
han hoppades få tillbringa vintern i Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
