Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Blanche och representationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH REFORMEN.
378
memorialerna och nya klädesplaggen i kappsäcken och begen
er, uthvilade och nöjda, hem till kära mor igen från
toddy-glaset och pipan — cigarren ville jag säga — samt räknen
efter, hur många champagnekorkar sprungit för er enda
’röst’, som här hemma, på tinget eller sockenstämman,
betyder så litet och knappt betalas med en sup sexgradigt.»
Slutligen föreslår den skämtsamma lilla tidningen, att
svenskarne skola erbjuda diktaturen åt en herskare, hvilken
på en fem eller möjligen tio år kunde vara villig att sköta
deras affärer. Eller måhända borde vi hos en mäktigare
granne anhålla om en plats som provins eller lydrike!
Såsom vi hafva sett i ett föregående kapitel ökades
det politiska intresset och lifvet tack vara den utvidgade
valrätten till borgarståndet. Nu gälde det derför att vara
påpasslig och vaksam; ögonblicket var godt, reformvännerna
sågo det; Blanche var den mest entusiastiske af alla. Han
skref på nyåret 1859 i Illustrerad Tidning en uppiggande
artikel, rörande sig kring frågan: »När blir Sverige en gång
moget?» Sverige hade frihetsanor långt borta från hedenhös;
Sverige hade afskakat både in- och utländskt ok; Sverige
hade redt sig till och med utan konungar i Engelbrekts och
Sturarnes »ärofulla tid»; Sverige hade räckt till både för sin
och Tysklands frihet under det stora trettioåriga krigets
dagar, och allt detta oaktadt skulle ej samma Sverige vara
moget för något så enkelt, som den personliga rösträtten!
»Sverige är ännu en kart, hängande på tidens träd, envist
grön och hård trots så många seklers sol, pröfningar och
strider! — Så tro åtminstone vår regering och vår
konungsliga byråkrati. När blir då Sverige, detta land af idel
omyndige och öfvermagar, en gång moget? Detta är
verkligen svårt att bestämdt säga, men det synes nästan, som
behöfdes det någon större verldsh ändelse, för att äfven vårt
land måtte kunna uppnå sin myndighetsålder, till exempel
någon större hvälfning — liknande den af år 1814, då
Norge passade på, eller den af 1848, då Danmark passade
på. Kanske gäller det blott att passa på, när rätter tid är
inne, och då vore det väl bra dumt att inte göra det.»
Uttrycket passa på är just en lösen för reformvännerna.
Alla möjliga tillfällen brukade de för saken, alla möjliga
rörelser inom Sverige och i utlandet.
Först riktas slaget mot salig Boström och hans
stats-lära, ståndsrepresentationens vetenskapliga grund. Boström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
