Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Året 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELBREKT OCH BEFOBMSTBIDEN.
397
och tjenare. Sådane män som han uppträda i tider, dä
folket, friheten och fosterlandet hotas. Folket bör äfven nu
lita blott på sig sjelft. »Folkrättens skydd är icke mycket
att bygga på, sedan våldet trotsigt sätter sig i rättvisans
ställe 1»
Engelbrekt visste att imponera på herrarne — det vill
säga på ridderskapet och adeln och presterna. Adelsmännen
kufvade han »med murbräckor och dalaskäktor»; biskoparne
ryckte han litet hårdhändt i kragen. Engelbrekt kämpade
för det största af alla mål i spetsen för oöfvade och
frivilliga folkskaror. »I våra dagar har en annan folkbeväpning
uppstått, lika frivillig som Engelbrekts, men mera öfvad,
och den skulle säkert, om det gälde, visa att den icke
van-slägtats.»
»Ännu, när uppbrottstimmen slår,
Som förr det man ur huse går;
An trifs här hjeltegamman.
Men när vi stridt vår strid till slut
Och segerns kransar delas ut,
Vi offra allesamman
Åt dig, vår frihets fader god,
Vid foten af din minnesstod!»
Så sjöng — med tanke på reformstriden — Lindblad;
så talade Gumaelius med samma bild i hjertat; och samma
syn tedde sig för den eldige August Blanche, då han yttrade
vid skarpskyttarnes fest i Örebro: »Vårt centralförsvar skall
vara kring foten af Engelbrekts stod. Då skall bronsen tala
till oss, och den skall genomglödgas af samma frihetslåga,
som fordom brann från Dalas fjäll, och folket, åter kännande
sin gamla kraft, skall kasta ut sin kedja med mångdubblad
styrka, och då skall det heta: ut med ringen, oupphörligen
ut med ringen, till dess de, som äro utanför densamma,
kastats tillbaka i hafvets djup!»
Så tolkad blir denna betydelsefulla högtid icke endast
ett firande af vårt folks ljusaste minne, icke endast en fest
för den nya folkbeväpningen, skarpskyttarne, utan —
hvarför icke? — en stor religiös akt: folket som inviges till en
afgörande kamp, folket som drager till Örebro, till sin hjelte,
hvilken, förevigad i en starkt glödande brons, står der som
vårdtecknet på den frihet, man önskar sig. Så tolkad blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
