Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
BLANCHE I »ILLUSTBERAD TIDNING».
dysterhet, då vi äro vemodiga. På hela vår själ utöfvar den
ett välgörande och förädlande inflytande.» Musiken —
skrifver han på ett efterlemnadt pappersblad — »kan roa
och tillfredsställa alla sinnen; hon väcker mera njutning än
de plastiska konsterna, ja, än litteraturen sjelf. Om musiken
icke existerat, skulle jorden icke hafva känt Gud.»* — —
Då och då kände han sig måhända litet trögare; pennan
i hans hand löpte icke som förr, och en önskan att
öfvergifva den offentliga verksamheten torde under de sista åren
af hans lif smugit sig på honom. Dock måtte hans själ
hafva bibehållit sin friskhet. Hjertat slog så varmt, tankarna
voro unga, känsla och fantasi egde han ännu qvar. Blott
någon gång i skymningen kom en och annan dödstanke,
en och annan fundering på ett lif bortom grafven. Ett
sådant trodde han på, orubbligt och fast. »Hur tomt vore
vårt lif» — sade han till sin syster — »ifall vi ej finge
återse våra kära efter döden 1 Döden kan ju gripa oss hvilken
minut som helst. Derför är det vår pligt att alltid vara
beredda.»
Döden var sålunda ingen ovälkommen gäst. Blanche
hade redan länge tänkt öfver dess innebörd. Det enda han
fruktade var en lång och svår sjukdom. Otålig som han
var och ovan att bära lidandet, kunde han icke uthärda
några kroppsliga smärtor. Den död, ban önskade, den död,
han drömde om, bar under hans ungdom sommardagens
gestalt. »Att dö i ungdomen är afundsvärdt.» — skref han
— »Ar det icke att föra med sig i grafven alla sina
illusioner? Är det icke att lik Österns drottning begrafva sig
med sina perlor, sina skatter, sin hela timliga lycka?»**
* Blanche var, såsom vi erinra oss från ett föregående kapitel,
sjelf kompositör. Han har skrifvit musik till Dahlgrens Sömnens
genius, Blommornas republik m. m., till Brauns Gevärspost och lill
flere af sina egna körer och kupletter, t. ex. »Aldrig de återkomma,
studentens glada dagar» i Läkaren och bondfolkets kör i Engelbrekt:
»Hå hå, fast himmelen är grå». En sång, han ofta och gerna
föredrog, var »Fjäriln vingad syns på Haga». Hans kompositioner lära
hafva förkommit vid resan till Norrland. Hans musikaliska
begåfning gjorde honom äfven till en lyckad öfversättare af operetter,
t. ex. af Balfes Ziguenerskan (texten af Bunn). Doktor Tartaglia,
operett i 2 akter med musik af Isidor Dannström, är en af Blanche
verkstäld bearbetning efter det franska originalet L’eau merveilleuse
(af Th. Sauvage). Likaså har han bearbetat Oifenbachs »Orpheus
i underjorden» för scenen. Orden till musiken äro öfversatta af
Wallmark, taltexten af L. Granberg.
** Tvenne systrar (Taflor cch berättelser).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
