Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Final
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
FINAL.
olket och väckte på alla håll missnöje och protester. Två
dagar före den stora dagen, den tjuguåttonde, samlade sig
massorna vid statyn nere i Kungsträdgården. Ett och annat
försök gjordes äfven mot läktaren. Gaminer började hojta,
plankorna brötos loss, polismästaren föredrog på befallning
upprorslagen, hästgardet gjorde choc’er på de närliggande
gatorna, blod flöt och stämningen var i hög grad orolig.
Äfven följande qväll upprepades choc’erna. Tidningarne
klagade, arbetarne klagade; flere af komiterade fruktade för
utgången. *
Blanche var i synnerhet orolig och upprörd. Han,
Christian Hammer och redaktören K. A. Lindström erbjödo
sig att nedrifva den fatala läktaren. Han uppsatte en skrift
till öfverståthållarembetet, hvilken genom Hammer förelades
komitén. Han besökte friherre Bildt, som lofvade sin
bemedling. Han gick slutligen upp till Karl XV på slottet
och sade i ett ögonblick af den häftigaste spänning: »Om
ers majestät icke rifver läktaren, sväfvar tronen i fara!»
Konungen, som i början lyssnade till förslaget, retades
af hans ton och motsatte sig åtgärden. Samma dag kallade
han de öfrige komiterade sent på qvällen till slottet och
uttalade sitt nej. Baron Sprengtporten lyckades dock att
bringa saken derhän, att om läktaren kunde borttagas under
natten till måndagen — hvilket var problematiskt — finge
den rifvas ned.
Blanche gick och hoppades ända in i det längsta —
han hade icke deltagit i öfverläggningen på slottet — men
då han under vägen till Malmgården från Hamburger Börs,
der han samma afton varit med några vänner, hörde hvad
som passerat — choc’erna och tumultet — och såg, att
läktaren ännu ej börjat rifvas, kände han sina farhågor och
sin ängslan ökas.
Följande morgon vaknar han, orolig och nervös. Dagen
var en obehaglig och kulen novemberdag. Nedkommen
till systern säger han: »Jag är ruskig! Ack, om denna
dag väl vore öfver!» Fruktande att ej hinna i lagom tid till
* Många fruktade, andra voro fullt säkra på, att en revolution
skulle utbryta. Så till exempel skref den 1864 till Sverige anlände
herr Bukowski (konsthandlaren), hvilken deltagit i polska resningen,
under natten mellan söndagen och måndagen en korrespondens till
en polsk tidning, der han förklarade, att revolutionen med visshet
stode för dörren och icke af någon kunde undertryckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
