Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K,TT AFVENTYH 1 HAGAPARKEN.
31
en gäng, medan undra knappast sköta ett, han har en talande
tunga, som drar kunder från de andra bodarne, han iir den
raskaste betjent jag någonsin haft, ty allting går som ett
väder för honom.»
De begge mödrarna råkade, för sina söners skull, i en
ordvexling som varade ända in i Hagaparken. Vi stego ur
och slogo oss ned vid Brunnsvikens romantiska strand, och
min mor bullade upp den ståtligaste frukost i gröngräset.
Min mor tog ur den stora äggkorgen två ägg och bjöd mig
och mamsell Christine ett hvardera, med uppmaning att vi
skulle stöta dem emot hvarandra, hvilket vi också gjorde.
»Mamsell Christine och min Figge bli gitta på samma
gång,» förklarade min mor, »ty begge äggen äro lika mycket
spräckta.»
»Låt nu min Adolf försöka,» ropade fru Lagge,
trängande undan mig.
Hennes Adolf stötte sitt ägg mot mamsell Christines,
men med en sådan kraft, att hon fick hela ägg-gulan i
kläd-ningsärmcn. Hon blef ond, men min rival gjorde knäfall
för henne, och under det han torkade klädningsärmen, lade
han grabbnäfvar russin och mandel i hennes och hennes
mors händer. Jag plockade flere stenar vid stranden och
började kasta s. k. »smörgås» utåt sjön. Herr Lagge
försökte också, men besegrades till min stora glädje. Men
herr Lagge fattade i stället gitarren och sjöng med
ackompanjemang: »Uppå fältets gröna parker» etc., »Mossbelupen
hydda»’etc., »Lebe woln förgäs mig nicht» etc.; han sjöng
till och med ur Frithiof :
»Kung King med sin drottning till gästabud far,
få sjön ligger isen så spegelklar,
Hoppfallerallellalla och liipfallerallellalla,
På sjön ligger isen så spegelklar.»
Alla stämde i med full hals, utom min mor, som
skällde af oro och ångest.
»Kan du då ingenting, olyckliga barn!» hviskade hon
till mig.
Jag stälde mig genast på hufvudet i gräset och började
derefter gå på händerna och sedan hjula några hvarf
omkring sällskapet. Jag skördade bifall för min färdighet,
mamsell Christine smålog mot mig, och min mor klappade
händerna af förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
