Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag ska göra det,» bedyrade jag; »jag ska störta
mig i Mälaren eller i Saltsjön, hvilketdera ni helst vill,
dyrkade flicka! . . . men begär inte att jag kastar mig i
Brunnsvikens stillastående vatten, der vågen är som
grönsoppa och der fisken simmar död mot dyig strand.»
»Men jag ska göra det!» ropade kryddbobetjenten,
rusande mot stranden, plumsande öfver grundet och slutligen
doppande sig ner hel och hållen som han gick och stod.
»Ack, du ädle, du djerfve!» utgöt sig Christine, sträckande
sina armar efter honom.
Jag stod flat och stum. Fruarne Lagge och Linström
uppgåfvo nödrop, men min mor syntes något lugnare; kanske
hoppades hon i sin moderliga ömhet för mig, att min
farlige medtäflare skulle stanna qvar på bottnen. Men snart
höjde sig min rival öfver vattnet och plumsade tillbaka
öfver grundet mot stranden, drypande som en svabb och
grön som en vasskärfve, ty det var verkligen den tid på
sommaren, då vattnet i Brunnsviken grönskar och blommar.
»Din i döden, Christine!» ropade han, slutande henne
till sin flödande barm.
»Hu, så våt!» suckade Christine; »men en hjelte är
du, min Adolf!»
»Herre jemine!» klagade fru Linström; »han snuskar
ju ned den tokiga flickans nya hvita kläd 11 ing b
»Nå, hvad säger ni om detta?» ropade herr Lagge
triumferande till mig.
»Ja, hvad säger ni?» upprepade Christine med hånfullt öga.
»Jo,» svarade jag, gifvande spelet förloradt, »jag säger,
att man borde lägga hjelten på strykbrädet, ty nog är han
nu blött och vriden tillräckligt.»
»Liksom annat byke,» tilläde min mor, skrapande ner
i matkorgen de obetydliga qvarlefvorna af vår frukost, för
att rädda hvad som räddas kunde.
»Fege niding!» skrek herr Lagge och rusade mot mig
med knutna näfvar.
Under vanliga förhållanden hade jag visst inte sprungit
för eu halftjog sådana som han. Men han flödade ju som en
flodgud, jag hotades ju med en strid både till lands och vatten.
Jag ”flvdde derför, men herr Lagge satte efter mig af alla
krafter. Det var som jag haft ett regnmoln efter mig i hälarna.
»Ack, du ädle, du djerfve!» upprepade Christine och
började springa elter sin älskling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
