- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
46

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sofvande kusken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den sofvande kusken.



Jan Andersson var namnet pä en dräng, som någon tid
var anstäld vid vårt hyrkuskverk. Från hvilket
landskap han härstammade, vet jag ej, och jag tror att han
knappast visste det sjelf. Han hade flackat öfver nästan
hela Sverige och bröt på alla dialekter.

»Har du varit i Stockholm förut?» frågade jag honom
samma dag han kom.

»Naij,» svarade han på gotländska.

»Nå, du ska väl då ut och se dig omkring?»

»Sulle fäla dä,» svarade han på vestgötska.

»Här har du några skilling i välkomna,» sade jag.

»Hä ska an a tack för, ärr Öglund!» yttrade den
språkkunnige äfven på äkta rospiggska.

Af den mängd orlofssedlar han hade att uppvisa och
hvilka alla voro ovanligt vackra och rekommenderande kunde
man se, att han icke varit längre än ett eller halft år på
samma ställe, ehuru han sjelf påstod att han aldrig på egen
begäran blifvit ledig. Orsaken till denna besynnerliga
företeelse kommo vi snart underfund med.

Jan Andersson var den nyktraste, trognaste och
anständigaste dräng som kunde finnas. Allt hvad man befalde
honom att göra, gjorde han alltid väl, nb. så länge han
gjorde något; men han gjorde sällan någonting länge, ty
lemnad ett enda ögonblick åt sig sjelf, insomnade han genast.
Han skyllde på himlahvalfvet. Han kunde icke se på solen
eller månen utan att somna, förklarade han; men han sof
lika godt vid eldsljus, och hans kamrater påstodo, att hans
sömn om natten mera liknade, såsom orden föllo sig, »en
kofferts än en menniskas».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free