Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en individ finge fritt herska och regera. Men detta vore
samhällets upplösning, och följden blefve menniskans
återgång till det råa naturtillståndet, hvartilj visst ingen skulle
vilja återvända. Det är något som man kallar för den
mekaniska ordningen, hvilken för det helas bestånd måste
finnas i allt. Jag bär en mycket stor respekt för densamma.»
»Men det mekaniska är väl ändå blott en bisak mot det
andliga,» anmärkte jag, som redan då tyckte att samvetets
frihet icke öfverensstämde med statskyrkans stela ortodoxi.
»Hvaraf består ett perlband?» frågade Ekelund.
»Af perlor naturligtvis,» svarade jag.
»Är det alltihop?»
»Det är sant, det skall väl vara ett knäppe också.»
»Ingenting vidare?» fortfor rektorn; »har du ingenting
mera?»
»Nej, inte det jag kan erinra mig.»
»Än tråden då, på hvilken perlorna löpa och som
sammanhåller dem?» sporde examinatorn.
»Tråden?» upprepade jag; »men det är ju ett lappri . . .
hvem tänker på tråden, när man talar om perlbandet?»
»Men utan det der lappri’t blefve det intet perlband
af och följaktligen ingen prydnad för en qvinnas hals. Der
ha vi genast den mekaniska ordningen såsom ett conditio
sine qua non, min käre Figge . . . Ergo: utan en gifven tråd
intet perlband, utan en bestämd regering intet samhälle, och
utan en för alla inom samhället bestämd kyrka icke heller
någon religion.»
Under detta samtal, som visst icke öfvertygade mig,
kommo vi till Blåporten, togo in uti särskildt rum och
ropade på uppasserskan för att beställa vår tarfliga frukost.
Hon visade sig snart. Det var en ung och mycket vacker
flicka i hvit kammardukskjortel, spens af svart silkessammet,
och bindmössa af svart sidensars, öfversållad med paljetter.
Jag studsade något vid första åsynen af henne. Jag erinrade
mig Karduansmakargränd, men på samma gång också den
granna våningen vid Drottninggatan, der jag ungefär ett år
förut blifvit visad på dörren.
Sedan jag beställt frukosten, frågade jag henne elakt nog:
»Förlåt, men har inte jungfru Lotta mamsell Wigrens
tillnamn ?»
Hon slungade mot mig en ursinnig blick och försvann.
Hon tycktes nu vara lika stött öfver att jag påminte Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
