Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lilla öfverstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vida ädlare grund än sig sjelf. Äfven hade jag det
uppdraget att under hans frånvaro se till, att hans våning
vädrades och hans vapensamling hölls ren o. s. v.,
omsorger som han ej ansåg sig kunna lemna åt den gamla
hushållerskan allena.
En dag fick jag från honom, under hans vistande på
landet, ett bref, deruti, jemte några nya uppdrag, meddelades
mig den underrättelsen, att han begått den dårskapen att
gifta sig for tredje gången, och det med en dotterdotter
till fanjunkare Palm.
Jag blef något häpen vid denna underrättelse.
Emellertid led det mot hösten och till den tiden då öfversten
efter vanligheten återvände till hufvudstaden. Jag måste
för min principals räkning företaga en resa till Norrland,
som medtog fjorton dagar, och när jag återkom, hörde jag att
öfversten redan anländt, men ingenting förspordes om någon
öfverstinna. På eftermiddagen, dagen efter min hemkomst,
visade sig öfversten på vår gård, ledande vid handen en
liten flicka vid sju ä åtta års ålder, ett obeskrifligt sött och
intagande barn. Sedan han med sin vanliga hjertlighet
skakat min hand, begärde han en vagn för en promenad,
som han med sin öfverstinna genast ville företaga. Vagnen
var snart framme.
»Var nu god, herr Höglund,» bad öfversten, »och hjelp
öfverstinnan först upp i vagnen.»
»Öfverstinnan!» upprepade jag något förvånad; »men
hvar är då fru öfverstinnan?»
»Det är jag det,» svarade den lilla flickan.
»Javisst,» bestyrkte öfversten; »herrn tycker säkert,
att det är någon skilnad i åldern, men det är det inte.
Ofverstinnan är barn och öfversten barn på nytt. Allt i
sin behöriga ordning.»
»Nå, tillåt mig då, min fru!» sade jag, i det jag fattade
uti öfverstinnan för att lyfta henne i vagnen.
»Jag heter hennes nåd, jag,» förklarade den lilla.
»Rätt, min lilla gumma!» sade öfversten; »man bör
alltid taga sin värdighet i akt.»
»Men Kalle ska hjelpa mig upp i vagnen,» yttrade
öfverstinnan.
»Också rätt,» medgaf öfversten; »qvinnans
underdånighet tillhör blott gamla testamentet. Efter sekellånga
strider har hon åtminstone vunnit så mycket, att hon får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
