- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
135

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Trefaldighetsnatt vid Uggleviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En ordvexling i grannskapet drog för en stund min
uppmärksamhet från lifgardistens älskarinna.

»Hör du, Hornberg!» ropade en arbetskarl till en annan;
»hette du så, innan du blef gift?»

»Ska det vara qvickt det der?» genmälte den
tillfrågade; »annars säger man, att du ska vara den dummaste
som gått på träsko.»

»Den som sagt det, den kände icke dig,» fortfor
spefågeln.

Till svar lade Hornberg med ett knytnäfslag sin
vederdeloman till marken, tilläggande muntligt: »Litet men
välment, sa vagnmakarn högg näsan af smeden.»

Den slagne var snart på benen igen, färdig att
liqvidera i samma mynt; men några lade sig emellan och
mäklade fred. Ännu hade icke bränvinet hunnit göra sin sista
rond, ännu var Trefaldighetsnattens folklif till det mesta
gladt och oskyldigt. Små handlyktor tändes här och der,
och jag såg sjömän klättra upp i träden för att fästa
lyktorna vid trädens grenar.

»Der kommer han! Der är han, den attan galningen!
Der ha vi den tokiga poeten!» hördes flere röster ropa, och
jag såg hopen skynda åt samma håll. Snart beträddes scenen
af en ung, spenslig man, temmeligen cynisk både till klädsel
och åthäfvor. Jag kände honom både till ut- och anseende.
Det var ett slags folkskald med stora, men illa använda
naturanlag. Han var jude och hans namn Jacobsson, med
signaturen Jacobi filius under de poem han utgifvit.
Omgifven af folkskaran, hvars favorit han var, öppnade han
genast sin outtömliga svada:

»Här vråla ej oxar och qvigor,
här skråla blott drängar och pigor.
När lif är i jackor och kjortlar,
naturen vill sofva, den väna,
men får ej för folken, de fäna!»


Oaktadt piken, gaf publiken sitt lifliga bifall tillkänna
med skratt och bravorop.

»Sjung mer, din tosing!» skrek en; »men hit med en
sup åt honom!»

»Ge honom två, tre, fyra!» skrek en annan: »ju
flitigare spindeln spinner, dess förr får han se flugor»[1]. Poeten
fortfor:

[1] Fri öfversättning på delirium tremens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free