Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mångelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne fälla ett ondt ord om någon eller förarga sig öfver
något.
»Den som förargar sig öfver sin nästa,» brukade hon
säga, »är lik den som vill hugga till andra, men hugger
sig sjelf i fingret, och det har man ju värst ondt af sjelf.»
Madam Holm, tidigt gift och enka, hade ett enda barn,
en dotter, som i sin barndom och när vädret ej var för
svårt satt på en pall bredvid moderns stol, läsande sin
abc-bok, katekes eller bibliska historia, allt efter som hon
tilltog i ålder och visdom; men sedermera fick hon gå i en
s. k. bättre skola, »ty det är uppfostran som gör menniskan,»
yttrade madam Holm, »och Gud bevare min Emma från
att bli mångelska!»
Föräldrar — de må tillhöra hvilken samhällsklass som
helst — önska sällan att deras barn skola idka samma yrke
som de sjelfva, emedan en hvar oftast anser sin bana för
den svåraste. Men säkerligen hade madam Holm mer skäl
för sin önskan än mången annan.
Emellertid växte Emma upp, blef en vacker, välväxt
flicka och var vid tiden för min berättelse ungefär tjugu år.
»Är hon inte söter och rarer?» frågade mig en dag
hennes mor; »det vore just en hustru för herr Flöglund . . .
Hon har gått ett halft år i ryska ministerns kök för att
lära sig laga mat, och så syr hon hattar hos Folckers och
broderar i guld hos fru Nybom* och så kan hon franskan . . .
kläder kan hon också sy, och den här koftan jag har på
mig har hon gjort, utan att ens ha behöft ta mått, och
så . . . så kan hon franskan, herre, och så . . .»
Jag afbröt den moderliga svadan med en lyckönskan,
tillegnad både mor och dotter, utan att likväl ingå i något
svaromål på det öfriga.
Några månader derefter fann jag till min stora
förvåning madam Holm blek och skälfvande, fast det var den
varmaste sommardag.
»Hur är det fatt i dag?» frågade jag.
»Hur det är iätt!» upprepade hon mumlande; »jo, så
lätt är det, att jag hade god lust hoppa i strömmen der
med hela mitt bord, fast jag har för femti riksdaler sparris
på det . . . Känner herrn den der långbenta snushanen, som
bor deroppe?» tilläde hon, pekande åt den öfversta
våningen af Keijserska huset.
• Fru Nybom var på sin tid Stockholms skickligaste guldbrodös.
Bilder ur verkligftetem. 1- 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
