Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Ifvarson skall brinna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhysa betalande vansinniga af bättre stånd. I ett af dem satt
en urmakare, hvilken visade oss en urtafla.
»Se hvilken herrlig uppfinning!» yttrade han till oss;
»hitintills trodde man, att tiden beherskade allt, men jag
har visat huru man beherskar tiden, ty se bara på taflan
här! Den lidande klagar öfver att tiden går för långsamt,
men hvad gör jag då? Jo, jag för helt enkelt visarn ett
hvarf omkring och dödar sålunda i en handvändning tolf
hela timmar. Nu är hon åtta på morgonen, men ett tu tre
är hon åtta på qvällen, inte sant? ... Den lycklige deremot
tycker tiden går för fort, men hvad gör jag då? Jo, jag
för lika enkelt och hastigt visarn ett hvarf tillbaka. För
en sekund sedan var det afton, men nu är det morgon igen,
och detta kunde verldens alla vise icke påfinna!»
»Men,» invände jag, »kan ni af ett barn på ögonblicket
göra en gubbe och lika hastigt förvandla en gubbe till barn?»
»Ännu inte,» svarade han; »men detta blir föremål för
en senare undersökning, som bestämdt skall krönas med
framgång, emedan den helt och hållet hvilar på den förra.
Kom hit i morgon, och jag skall visa er, att äfven den
frågan är löst.»
»Är ni död eller lefvande?» frågade mig en annan
dåre, som kallades för »magistern» och troligtvis varit en
studerad man.
»Lefvande,» svarade jag.
»Bevisa det, men det kan ni inte,» tillade han genast,
sparande mig besväret; »ni tror er vara lefvande derför att
ni kan gå med fötterna, svänga med armarna och andas
med lungorna, men ni bedrar er! Båten går fortare än ni,
vattenhjulet svänger raskare än ni, och blåsbälgen andas
starkare än ni, men vågar ni derför påstå att båten, vattenhjulet
och blåsbälgen äro lefvande varelser? ... Nej, död
är ni, och döda äro alla.»
»Men hvem är då lefvande?» frågade jag.
»Jag,» svarade dåren, »jag är den ende lefvande i
verlden.»
»Hur bevisar ni det?»
»Den måtte väl vara lefvande, som ser att alla andra
äro döda,» förklarade dåren med ett leende af högsta
belåtenhet med sig sjelf och medömkan med andra.
Man skulle nästan kunna tro, att dårarne äro lyckligare
än vi andra menniskor. Liksom de, älska äfven vi våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
